Ons 20/10 - 2010Jag promenerade i den Botaniska trädgården med Paul, för att ta vara på den underbara höstdagen. Vi hittade en liten barnavdelning med ett sött hus...
Vackra färger...
Starkt solljus...
På kvällen åt vi middag på Cottiers - Roberta, Anne-Marie, William, Paul, Doris och jag. Vi firade att Anne-Marie hade fyllt år (39 år - fast hon ser ut att vara knappt 30! Man kan inte tro att hon har en dotter i min ålder...), och för att William hade klarat sina examensprov. :-)
Jag och Doris... Doris kände sig inte alls bekväm med att vara med på bild denna kväll...
...Så vi tog en bild där jag sa åt henne att vi skulle göra miner - då vågade hon titta i kameran. :-)
Mån 25/10 - 2010Paul hämtade mig och Doris med bilen, och tog oss på åktur till vackra Helensburgh och Rhu.
Vackra omgivnignar...
Jag hittade ett sött hus. :-)
Här stannade vi för afternoon tea och scones.
Ons 27/10 - 2010Paul hälsade på, och knackade på fönsterrutan iförd en vit peruk... Ett internskämt - vi har skojat om att mina tjejkompisar skulle komma, och att han också ville vara med i vårt tjejgäng - så han skulle vara blond och heta Emma. Han hittade tyvärr ingen blond peruk, så det fick bli en vit.
Såhär ser jag ut i vitt hår, menar Malin. ;-)
Doris är en skön gumma med humor - hon ställde upp på att bli vithårig och ta foton. :-)
En period innan alla besöken började... En period där det hänt en del, men inte så jättemycket. Ska redogöra för den tiden här, så kortfattat jag kan.
Vecka 41; 11-17 Oktober
Denna vecka ska inte beskrivas så mycket i detalj - men det hände två större saker som är värda att nämnas.
I början på veckan kom Roberta över på middag en kväll. Hon hade med sig hemlagad lasagne, och jag gjorde min sallad med italiensk salladskrydda - och tänka sig, den smakade verkligen som en äkta italiensk sallad, som Roberta vuxit upp med! Det kändes ju skojigt, att den uppskattades så! :-) Vi åt, och jag bjöd på te och en massa olika sorters kakor till efterrätt. Herre gud vad vi pratade - vi satt där i köket från sextiden till sen kväll. Jättetrevligt var det. :-)
Jag och Paul träffade även au pairförmedlaren Ruth denna vecka, tillsammans med hennes dotter - vi diskuterade dotterns nystartade förmedling för äldrevård - liknande mitt au pairjobb, men med utbildad vårdpersonal för äldre som har vårdbehov. Kanske något för Doris i framtiden. Vi hade ett samtal i alla fall, och fick reda på lite vad det gick ut på. Förmedlingen hade ännu inte startat, så vi får se vad som händer.
På fredagen var det äntligen dags - dagen då Doris skulle få komma hem från sjukhuset! Hon har varit inne i en månad nu, om man räknar även den första sjukhusperioden. Det var ett stort ögonblick - inte minst för Paul. Han har kämpat för det här länge, och på alla sätt försökt påskyndat processen att låta henne få komma hem. Och hade han inte gjort det, hade hon fått stanna ännu längre! Men snart kördes hon i en rullstol mot utgången, och Paul fick stanna upp, överväldigad av känslor. Det var ett jättefint ögonblick. Alla var så lyckliga.
När vi kom hem, lånade Paul ut sin nya Byan Ferry-skiva till mig. Det var jättesnällt - han lyssnar mycket på Bryan Ferry, men tyckte att jag skulle få låna den. :-) "Song of the Siren" var en cover på skivan som jag tyckte var vacker - han gjorde den med mycket känsla. Tänk, vad mycket musik Paul delar med sig av, som jag inte känt till tidigare - Leonard Cohen, Bryan Ferry... Undrar vilka mer artister jag kommer att lära att uppskatta. :-)
Denna fredag var den Ceilidh i Edinburgh, men jag beslutade att jag inte skulle gå - det var dagen då Doris kom hem från sjukhuset, och hon behövde mycket stöd, eftersom de första dagarna kan vara fulla av förvirring och inkontinens. Hon behövde någon som fanns där hos henne, så denna helg blev en riktig "ta-hand-om-Doris-helg". Det gick bara bra, förvirring till en början, såklart, men hon gjorde framsteg varje dag. :-)
Vecka 42; 18-24 Oktober
På måndagen träffade jag Paul, och vi hade lunch tillsammans på en restaurang nära hans hus, som heter Nick's. Den var faktiskt mysig - jag provade en annorlunda rätt på menyn - Calzone med köttbullar i! Det var faktiskt gott...
Onsdagen den 20:e var en händelserik dag på många sätt... Först skulle Doris göra ett återbesök på sjukhuset för ett hjärttest - vi åkte till Western, där vi varit så många gånger tidigare, men åkte denna gång till våning 3 istället för våning 10...
Mannen var trevlig och luktade gott. Han lät mig hjälpa Doris att ta av sig kläderna och sätta på sig ett pappersförkläde. Det var bra - Doris kan vara lite blyg inför främlingar, i synnerhet män. Jag satt med Doris medan undersökningen pågick - och det var inget som var fel. Jättebra! :-)
På eftermiddagen ville jag ta en promenad i den Botaniska trädgården - Paul gillade inte alls tanken på att jag skulle gå där själv. Jag frågade om det hade hänt några överfall eller liknande där, som han grundade sin oro på, men han sa nej... Han oroar sig lite för mycket för alla andra ibland, han vet om det själv. Men han erbjöd sig att gå med mig till slut.
I trädgården förstod jag hans oro på ett sätt - det var många delar av den som var väldigt ensliga och lummiga - perfekta ställen för överfall. Men risken kändes ändå minimal... Men jag är jätteglad att jag fick sällskap - en trevlig promenad blir så mycket trevligare om man har sällskap med en god vän. :-) Vi tog lite bilder, och gick längs de olika stigarna. Vissa platser hade jag nog inte gått till, om inte Paul varit med för att visa dem...
På väg tillbaka till bilen, ringde Pauls telefon - det var mannen som skulle fixa Celticbiljetterna till söndagens Celtic-Rangers match. Han hade klantat sig, och kunde inte längre fixa de två biljetter Paul hade bett om att hamna bredvid varandra - vi hade ett val; två separata platser, men med bra utsikt, eller två tillsammans bakom målet. Efter kort diskussion valde vi ändå platserna med bäst utsikt - jag och Tommy behövde inte nödvändigtvis sitta tillsammans. Det var bättre att ha bra utsikt.
Hemma igen fixade jag Doris naglar - rengjorde dem, klippte, filade och målade. Snygg skulle hon bli - vi skulle ju ut på middag!
Vi åt middag på Cottiers - vi var Roberta, Anne-Marie, William, Paul, och så Doris och jag såklart. Vi skulle fira att Anne-Marie fyllde år, och samtidigt fira att William klarat sina examensprov - två firanden i ett. Det var en trevlig middag - jag åt en ankpaj, tänka sig vad exotiskt! Cottiers hade fått en ny meny, bara med konstiga saker... Den förra var bättre, Paul var besviken över att hans Fish & Chips inte fanns på menyn... Och jag med - jag saknade alla rätterna på den menyn också, det fanns så mycket gott på den. Tur hade de kvar den mörka choklad och apelsin-cheesecake'n, så den fick jag iaf. :-)
På torsdagen hade jag ett uppdrag - att ta mig in till stan för att köpa mig en vinterjacka! Jag åkte på tidig eftermiddag - mellan 13.16 - den bästa tiden att lämna Doris själv. Jag hittade vad jag sökte - en vinterjacka på Primark, för en billig peng, och dessutom två varma vintertröjor på min favoritbutik Jane Norman. När jag kom hem senare, och Paul var på besök, fick jag gå lite modevisning med mina nya kläder. Doris var lite avundsjuk - hon ville också ha sådana tröjor! ;-)
Paul hade med sig mediciner och en "Build-up" dricka, eftersom Doris äter alldeles för lite. Tyvärr tyckte hon inte om den... Vi får hitta på något annat, så hon inte går ner ännu mer i vikt - hon är liten som en fågelunge som det är redan nu.
På kvällen Skypade jag med mina föräldrar om hus och kostnader att ha ett eget boende... De är så bra, och hjälper mig och Victor med att räkna ut vad det kostar, och vad vi bör tänka på. Tänk - snart flyttar jag hemifrån! Det känns väldigt stort... Mycket äventyr nu, den närmaste tiden...
På fredagen var det en händelserik dag - jag skulle med Paul på jobblunch med hans kollegor, och var tvungen att åka tidigt på morgonen. Problemet låg i att Anne-Marie tidigare i veckan hade brutit fingret, och var sjukskriven från jobbet, så det var vikarier som kom från hemtjänsten... Detta skapade flera problem; (1) Doris vägrade låta dem hjälpa henne, (2) Om Doris låg i sängen när de kom, skulle ingen vara där att öppna dörren för dem! Anne-Marie har nyckel, men ingen annan hemhjälp har det...
Så jag var i situationen att jag måste få upp Doris tidigare än vanligt... Näst intill mission impossible... Som tur var kom Paul in, och snart satt Doris med morgonrocken på på nedervåningen, med frukost och tv:n på... Där skulle hon kunna öppna dörren för hemhjälpen.
Så jag kunde komma med på jobblunchen trots allt! Först skulle i till kontoret lte kort och fira en anställds födelsedag. Jag sjöng "Ja må hon leva" på svenska, och hälsade på alla - sedan var det dags att åka till restaurangen. Den låg lite i utkanten av Glasgow, men hade väldigt god mat - vi fick bde förrätt och varmrätt. Jag åt en macka med vild svamp till förrätt, och en kyckling med örtig gräddsås och ris... Gud så gott det var!
Efter lunchen åkte vi en snabbis tillbaka till Pauls kontor - det var en parlamentssnubbe på besök, och Paul ville gärna träffa honom och byta ett par ord.
Hemma igen såg jag och Doris på Morden i Midsommer, och på kvällen gick jag och Paul på Pauls favoritpub "the State". Anne-Marie höll Doris sällskap, så hon var i goda händer. Det var en jättetrevlig dag. Väldigt intensiv, mycket som hände, men det var superkul hela vägen. :-)
På lördagen hämtade jag upp Paul, och han tog oss ut på landet i det fina vädret. Vi körde längs vackra områden, längs en väg som gick nära en vacker sjö - vägen var kantad av en låg mur. Det var verkligen taget ur en sagobo. Jag skulle tagit en bild - men mina batterier dog! :-p Vi åkte upp på en brant, och ner igen - fick fin utsikt över höstlandskapet. Vi stannade till i en mycket söt by och köpte chips och lakrits. :-)
På vägen hem frågade Doris vad det blir till middag. En vink från hennes håll att hon är hungrig (händer inte ofta!). Vi frågade vad hon ville ha. Fish and Chips, svarade hon! Det var oväntat... Men vi stannade och hämtade upp Fish & Chips för oss till middag. Hemma hade vi lite mushy peas, vilket passade bra. Doris klagade flera gånger på att de var kalla (hon glömde att hon nämnt att de var kalla, och sa det om och om igen, missnöjt. ;-) ). Jag och Paul sa till henne att man åt dem kalla... Tydligen inte på henne tid. ;-)
Doris och jag hade en lugn kväll framför TV:n... Vi hade ett fint ögonblick när Doris, nästan gråtfärdig, sa "I do not know what to do when you go home...". Vi kramades, det var jobbigt att behöva tänka på att åka hem... Jag har fäst mig otroligt mycket vid den här familjen - det är min skotska familj - jag har två familjer, det har blivit så. Vi är så otroligt nära varandra, och vi tycker så mycket om varandras sällskap. Herregud, jag ser mig själv hälsa på denna familj, ofta ofta ofta, i framtiden.
På söndagen var det dags - Celtic och Rangers skulle mötas i en fotbollsmatch på Celtic's stadio...
Paul hämtade mig på morgonen, och vi fick upp Doris i morgonrock. Anne Marie skulle komma senare och se matchen med henne, och hålla henne sällskap.
Celtics stadio har plats för 60 000 åskådare, varav 5 000 var reserverade för Rangerssupportrar, som gjorde allt för att överrösta Celticsupportrarna... Fullsatt stadio... Wow, vilken stämning! Första halvlek var mycket seg - segt spel, inget hände, precis innan slutet fick Celtic in ett mål - wow, vad läktarna hoppade upp och ner och skrek!!
Andra halvlek blev tystare... Rangers fick in ett mål nästan direkt, och sedan ett till... Och ett till... Celticsupportrarna var dödstysta, den lilla klicken Rangerssupportrar hoppade och skrek som om de vore 60 000.
Efter matchen var stämningen låg. Paul var låg. Maureen ok. William helt förstörd och rasande. Bilresan hem var tyst och dyster. Doris ringde och var i paniktillstånd, och sa att hon var en fånge i sitt eget hus. Och vi var fast i trafiken... Jag märkte att Paul var stressad att komma hem.
Väl hemma förstod vi vad Doris menade - Anne Marie hade stängt till dörren till vardagsrummet, och den var trög att öppna. Paul fixade dörren, så att den gled upp lättare. Och kollade att alla dörrar var lätta för Doris att öppna.
På kvällen gick vi till kyrkan som vanligt, och hade en kväll vid TV:n.
Mån 25/10 - 2010
Jag försökte hinna med lite städning på morgonen, innan Paul hämtade upp mig och Doris med bilen halv två, för att ta oss ut på en annan vacker biltur i det fina vädret. Vi åkte till Helensburgh - en vacker ort som blivit ett populärt resemål på sommaren för Glasgow-bor, som vill bort men ändå vara nära - det var en liten hamnstad. När vi körde ut från den, såg jag ett vackert hotell, med skylten "The Commendor Hotel". Jag läste fel; jag läste "The Comode Hotel". Jösses, jag skrattade mig till tårar. Och Paul gjorde inte saken bättre; så fort jag lugnat mig, pratade han om "The Comode Hotel" och "Constipation village", vilket vi passerat tidigare... ;-) Vi passerade nämligen en liten by, och Paul nämnde någonting om den... Doris hörde fel, och trodde att han sa att alla som bodde där hade förstoppning... Vi skojade om det, och sa till Doris att det var där hon skulle hamna, om hon inte tog sin laxeringsmedicin!
Ja, vilka knäppbollar vi är...
Vi åkte även förbi en annan by, som hette Rhu. Det var ett vackert ställe, väldigt vackert vid en sjö... Men där hade NATO satt upp sin bas, som förstörde den natursköna platsen... Sådant blir man så arg på! Paul berättade, att detta var en bas som lätt skulle kunna utsättas för bombattentat - och denna otroligt vackra, natursköna plats, som hade så milt och behagligt väder - sådan attraktiv plats... Kunde bli helt förstörd.... Jag blir väldigt upprörd av sådant här!
Vi tog lite bilder där, som ni kan se ovan. Doris kände sig desperat efter en kopp te, så vi åkte för att ta lite tea time. Vi stannade vid en plats med utsikt över vatten, inte långt därifrån, och hade afternoon tea med scones, smör, grädde och sylt. Första gången jag åt afternoon scones (förutom de som Tommys fru brukar baka och ge till Doris) - afternoon scones är söta, och inte som våra scones - Paul berättade att sådana scones vi pratade om var "morning scones". På eftermiddagen ville man ha något lite sötare... Det var gott. :-)
Efter vårt te, åkte vi hem, och jag och Doris hade som vanligt en kväll vid TV:n - vi såg Coronation street, Emmerdale och återigen Andre Rieu's konsert.
Tis 26/10 - 2010
En dag där jag ville hinna mycket hushållsarbete.
Städa. Stryka. Handla.
Promenad 30 minuter i regnet... Alldeles för varmt i huset för att arbeta...
Laga bondsoppa.
Kväll framför TV:n med Doris... Det är en självklar rutin, eftersom Doris blir så orolig över att vara ensam på kvällen. Om jag är uppe vid datorn i 30 minuter, ringer hon i sin ringklocka, och undrar om jag fortfarande är i huset... Därför försöker jag vara med henne så mycket som möjligt på kvällen, och har jag något att kolla på datorn, är jag inte borta så länge. Men vi har trevligt framför TV:n... Det är ett skönt avslut på dagen. :-)
Ons 27/10 - 2010
Paul skulle visa mig ett "Tea-room", så vi åt lunch tillsammans på ett av Glasgows tearooms - det av dem som var minst formellt. Det luktade fisk därinne. Men de hade annat också, lyckligtvis. ;-) Jag åt en lunchmacka med kyckling och avocado, och Paul åt en skotsk frukost med scrambled eggs och hela köret. Sedan åt vi bakelser till efterrätt - en chokladtårta med glass och en kolabakelse med glass. Tanken var att vi skulle dela på dem, men Paul gav mig allt och smakade bara... ;-) Det var gott. :-)
Hemma igen fixade jag den present jag tänkte ge till mormor och morfar - en bok som de kan fylla i sitt livs historia i. Den består av en massa frågor för dem att svara på, och jag översatte frågorna till svenska, för att underlätta för dem.
Paul hälsade på på eftermiddagen, och hade med sig blommor till Doris, för att hon varit så duktig och sammarbetsvillig, och tagit sin medicin. Vi börjar med att ge hennes järnmedicin också... Den tyckt hon var avskyvärd!
Paul skulle se en fotbollsmatch med Doris på kvällen, och tyckte att jag skulle passa på att lämna huset och ta en paus från allting. Så han skjutsade mig till simhuset, så jag kunde få en lugn simstund, så skulle han hämta upp mig i halvlek. Vi såg den andra halvleken tillsammans hemma hos Doris... Det var otroligt nervigt! Celtic hade till en början gjort flera mål, och det såg ut att gå vägen. Men sedan gjorde det andra laget mål efter mål, och knappade in. Paul var helt förstörd av nervositet - och det smittade! Efter matchen visade det sig att Celtic till slut vann - det andra laget hann inte knappa in för mycket, Celtic vann med ett mål mer än dem... Men usch att vänta på att klockan skulle ticka! Hoppas att det andra laget, som blev bra mycket bättre än Celtic allteftersom matchen framskred, inte skulle sparka in ett till mål... Man var helt UTMATTAD och hade huvudvärk! Jag var tvungen att gå in i köket och proppa i mig sötsaker... Herre Gud, vad fotbollen kan göra med människan. Och Paul... Han var värre än mig, han var helt slutkörd...
Och tänka sig, mitt i matchen ringde telefonen - en släkting som är känd för att babbla och babbla, och som man inte blir av med i telefonen. Hon ringde. Och ville prata med Paul. Paul höll på att bli tokig! Men som tur är förstod hon när Doris svarade att det var fotboll på TV. ;-)
Tors 28/10 - 2010
Idag skulle Doris äntligen få sitt hår fixat - hon hade tid hos frisören för att få håret permanentat kl. 14. Jag och Paul körde ner henne dit, och lämnade henne där - det skulle ta ungefär två timmar. Vi passade på att använda väntetiden till att rensa ur Doris garderob - hon har otroligt mycket kläder, men väldigt lite som används. Och mycket av kläderna är även hennes framlidne makes... Paul och Anita hade tidigare börjat att rensa ut det, men inte klarat av det...
Och nu försökte vi igen. Paul tyckte det var väldigt jobbigt, det märktes, men vi lyckades få ut alla Jims kläder ur garderoben, och lägga i en kasse för välgörenhet. Jag var stolt över Paul, som tyckte det var så jobbigt, men som ändå lyckades göra det.
På fredagen skulle tjejerna komma... Matilda och Elin. Vi skulle äntligen, efter så många år, få åka och se inspelningsplatserna för The Winter Guest... BIG WOW! Det kändes alldeles overkligt... Det var nu dags att få det att hända... :-)
