På kvällen i Edinburgh... Det blev snöoväder! (Försökte få en bild mot en lyktstolpe, men det blev inte lyckat...) Det var FÖRSKRÄCKLIGT att ta sig hem från restaurangen på kvällen, snön gjorde ont i ansiktet, den piskade... Detta är dock taget på ditvägen, och det var inte så farligt då.
Fre 26/11 - 2010
Jag hade planerat att åka tidigt, för att träffa Victor i Edinburgh... Men jag blev kvar längre än jag tänkt mig. Jag blev kvar för att se Doris komma ner för trappen. Anne Marie kom när gröten var varm. Det var egentligen Doris duschdag, men nu satt hon påklädd vid bordet med varm mat, så det hade hon ingen lust med. Då stannade Anne Marie på fika istället, för att hålla henne sällskap en stund, och tog en bit av gårdagens tårta. Mysigt. :-) Hon är så go, den tjejen.
Jag tog bilen, sedan tunnelbanan och tåg - jag hade jätteflyt! Prickade en tunnelbana direkt, och hoppade på ett tåg precis innan det avgick!
Jag kom till hotellet nästan samtidigt som Victor. När jag kom in på rummet, fick jag mess av Victor att han precis anlänt - perfekt!
Vi stannade på hotellrummet ett tag och bara snackade - det var så mysigt! Sedan gick vi till det Italienska caféet som låg nära hotellet, för lunch - panini blev det. Vi blev kvar där länge - jag beställde en till te, så vi kunde sitta kvar där länge utan att skämmas. Servitören var jätteskön, och var inte rädd att ärligt uttrycka sig. Hon rekommenderade mitt först te till mig när jag hade svårt att välja. Hon märkte också att våra ögon drog sig till MTV mycket, och påpekade att vi var där för TV:n. ;-) Och när vi, då jag druckit upp mitt andra te, tackade nej till något mer, spelade hon kränkt och snörpte på munnen och sa "ok"... ;-)
Det var jättetrevligt att sitta där och prata. Vi ville inte flytta på oss, vi trivdes så bra.
När vi kände att vi inte kunde sitta kvar längre, gick vi tillbaka till hotellet. Vi kände mest att vi ville umgås, prata, och bara vara tillsammans - det var inte så intressant att gå runt och kka så mycket i Edinburgh.
Efter att ha softat på hotellet, gick vi till Bella Italia - vår favoritrestaurang. Där har vi ätit varje gång vi varit i Edinburgh. Men vi tröttnar aldrig!
Ikväll delade vi på två pastor, och självklart - Cioccolato Napoletano! VARJE GÅNG förundras jag över hur god den är. Och varje gång äter jag den så så så långsamt, njuter av vare tugga. Det är himmelskt!
Vi såg hur snöovädret tornade upp sig utanför... Och utanför restaurangen satt en hemlös man med sin hund under en filt. Usch! Att sitta där, det var så kallt så jag skakade i hela kroppen, och då gick jag ordentligt påklädd, och hade inte gått särskilt länge där ute... Att sitta utomhus, utan ett hem att komma in till, i snöoväder... Vilken mardröm! Vägen HEM till hotellet för oss, vilket skulle ta oss dryga 15 minuter, var outhärdligt i den piskande snön...
Jag ville köpa mat till den hemlösa, och till hans hund, så vi svängde förbi en kiosk och köpte mackor, dricka och kakor... Det fanns inte så mycket att välja på i butiken, men det blev en liten påse. Det kändes jättebra att göra någonting i alla fall.
Vägen hem var förskräcklig. Ingen känsel i tårna, och ansiktet gjorde ont... Usch och fy! Och så många hemlösa i Edinburgh... Inte alls lika mycket i Glasgow. Jag var tvungen att skicka ett mess till Paul och säga vad bra det är, att det finns folk som honom, som jobbar med att minska hemlöshet och sådant... Det gör verkligen en skillnad, och jag har sett det med egna ögon!
Och när vi gick där på vägen till hotellet, såg vi tjejer i kö till uteställen, iförda mus-i-kanter... Och inga strumpbyxor! Hur står man ut?? Sinnessjukt...
Lör 27/11 - 2010
Vi gick upp, och checkade ut. Det blev frukost på det Italienska caféet, där vi trivdes så bra igår. Vi åt pizza, och kände oss lite roliga som åt en sådan skojig frukost. Vi kom på idén att spela in musikvideos... Och Victor blev supertaggad och ville börja direkt!
Sedan åkte vi tillbaka till Glasgow ganska snart, efter att ha kollat snabbt i det lilla galleriet vid stationen. Victor köpte T-shirt, och jag köpte presenter till Doris och Paul - kakburk och gingerchoklad.
Tåget var försenat 45 minuter - de var inställda pga. ovädret...
I Glasgow shoppade vi loss på Jane Norman - det blev rejäla kassar att ta sig hem. Det gäller att passa på - när vi flyttar när jag kommer hem blir det inte mycket shoppingpengar över... Och här har jag min absoluta favoritklädaffär, så jag passar på, tänkte vi... Victor var underbar och bidrog, som en julklapp... Han är så fin...
Vi åkte till den lilla kultbion Grosvenor på Ashton Lane för att köpa biobiljetter, och hade planerat att se Harry Potter den kvällen... Men det var slutsålt! Då gjorde vi så, att vi åkte hem, packade Victors väska, bäddade hans säng, och åkte senare till den indiska restaurangen Balbir's.
Jag funderade på att beställa samma sak som förra gången, för den var ju så god... Victor uppmanade mig att vara rolig och prova något nytt, så det gjorde jag. Den var god - men lite för stark för mig! Ooh, sa jag, och flåsade med öppen mun. Det var ju gott... men det gick inte att njuta helt, eftersom smaklökarna bedövades. ;-) Jag hade nog hellre tagit den förra rätten... Men det var bra att testa nytt, jag ångrar inte det. :-)
Vi hade bara bordet en begränsad tid, och lämnade restaurangen med tid kvar, innan vi skulle vara hemma hos Doris igen. Så vi tog oss till det ekologiska caféet på Byers Road - dr drack vi te/varm choklad och åt bitar av vit choklad med bär i. Mums!
Sedan åkte vi tillbaka - Jean hade passat Doris den kvällen. (Anne Marie hade varit hos henne på eftermiddagen, så hon hade varit väl "looked after" under hela dagen). :-)
Sön 28/11- 2010
Jag och Paul skjutsade Victor till tåget - vi hade planerat att skjutsa honom med bil hela vägen till Edinburgh, men Paul trodde det var klokt att ta tåget - det var det säkraste färdsättet vid snöväder. Det kunde vara oplogat, farligt och segt på vägen, och det var dumt att riskera att missa planet. Så det här var klokast.
Hemma igen rensade jag ut mer i lilla rummet - det rummet är ett ENORMT projekt. Det tar sin tid - men vad roligt när det blir till ett fint rum. :-)
Victor skickade ett mess - flygplanet var inställt! Vad skulle hända nu...
Jag hörde av mig till Paul, och Paul, jag och Victor var i kontakt hela eftermiddagen för att lösa detta. Jag var medlare, Paul hade förslag, jag framförde till Victor, Victor svarande, jag meddelade Paul...
Vi försökte hitta en möjlighet för honom att kunna åka hem till Sverige samma dag, men det verkade totalt omöjligt... Till slut blev det ordnat så han kunde flyga från Glasgow dagen därpå - han fick en biljett, men den var oskäligt dyr! Men vad ska man göra...
Så min stackars Fin fick komma tillbaka till Doris igen, för att sova där under natten... Efter att ha varit ute och rest i 13 timmar, utan att komma någon annanstans än tillbaka till den plats han reste ifrån... Stackaren! Men han var så söt och positiv, och tänkte, att då fick ju vi mer tid tillsammans i alla fall. <3
Han var helt slut, och sov ganska snart, efter att ha ätit en pastamiddag. Sötingen...
Mån 29/11 - 2010
Jag gick upp med Victor på morgonen - kröp ner till honom kl. 7 (han sov ju på nedervåningen). Taxin skulle komma kl. 8.15. När jag vinkat av honom, somnade jag om.
Doris gick upp senare, och Mary kom, som vanligt... Jag tog en promenad till Byers Road och tillbaka igen. Det var snorhalt ute!
Hemma igen värmde jag mig med te och fika. Sedan blev det lite strykning. Och städning av köket. :-)
Paul kom och sa hej. Doris åt bra till middag - soppa och bröd. Jag lagade broccoli- och ostpasta till mig - det är så himla gott det! :-)
Jag bloggade lite, innan det blev TV-kväll med Doris. Jag såg Strauss för andra gången idag (den första gången jag såg det var vid fikan, efter promenaden...) - men det var den andra DVD:n, som ingick i den skivan hon fick i födelsedagspresent av mig och Paul. Så det var lite nytt i alla fall. :-)
Så, tog en "långhelg" slut, då Victor hade hälsat på... Det hade varit en jättebra helg i det stora hela - men det var ju tråkigt slut, med så mycket jobbigt för stackars Victor med flyget... Och jag var så orolig, eftersom jag inte kunde nå honom till en början... Men det löste ju sig till slut i alla fall.
Och nästa gång jag skulle se honom, skulle vara när jag flög hem igen...