The Perfect Day

Tors 25/11 - 2010
I bilen, på väg på utflykt på Doris födelsedag...

Paul fick syn på en rolig bil framför oss.

Matilda bryr sig...

Vi åkte till Largs, och till Skottlands mest berömda café - Nardini's. Wow, vilka glassar de hade på menyn! Och all mat var tydligen också av världsklass.

Doris gnuggar förväntansfullt händer...

Glatt födelsedagsbarn har fått sin (utsökta!) hembakade scone!

Doris.

Paul.

Jag och världens godaste Tiramisu.

Tjejerna på Highfield Drive.

Doris berömda ansikte... Behave yourself Paul!

Mor och son.

Doris fick ta en bild på oss, men hade lite svårt att pricka rätt med kameran...

De tre musketörerna.

I bilen på väg hem drog jag på Paul min mössa... När vi kom hem skulle han till banken eller något sådant, och höll på att glömma hatten på... ;-)

Hemma hos Doris blev det ett litet kalas, med Doris mans systerdotter som kom över med sina barn. Emmas hår åkte fram. Paul tyckte jag såg obehaglig ut.

Pauls kusinbarn var fulla av energi...

Kate i Emmahåret.

Tors 25/11 - 2010
Idag var det Doris födelsedag!

Jag började morgonen med att ställa böcker i bokhyllan i det lilla rummet på nedervåningen... Få undan böcker, därmed få undan saker, och därmed få ordning och reda i det lilla rummet... En del i mitt uppdrag att göra huset rymligare, och genomrensat. Tidigare innehöll bokhyllan prydnadssaker. Dessa hade jag fått in i ett köksskåp. Och alla böcker som huset var fullt av, tog minst plats när de stod uppradade i bokhyllan...

Paul kom där på morgonen, och vi gjorde i ordning en tårta i köket, som vi skulle bära in till Doris på sängen medan vi sjöng. Anne Marie kom också, och hade en blomma med sig. Så vi gick in tillsammans allihopa, och sjöng. Det blev trevligt för Doris. :-)

Jag, Doris och Paul äter frukost tillsammans. Doris hade fått EN MASSA kort, som vi öppnade och läste där vid köksbordet... Jäcklarr vad hon var populär! Hon hade fått kort från bl.a. Henke Larsson, Bryan Ferry och Mr Bean, och en hel drös till (konstigt nog med Pauls handstil. ;-))

Vi öppnade även presenterna nu på morgonen - hon fick sina båda skivor, samt sina tröjor. Hon fick välja - ville hon gå på sin klubb idag, eller skulle vi ta bilen ut på utflykt... För Doris var valet enkelt - utflykt! Vi tog med oss skivorna i bilen - Doris älskar att lyssna på musik, och att åka bil, och tillsammans kan det inte bli mycket bättre. :-)

Vi åkte till kusten - till ett ställe som heter Largs. Largs är ett berömt ställe, dit många skottar vill flytta när de blir gamla, för det är så vackert och fint... Där finns även Skottlands mest berömda café - Nardini's - och dit åkte vi!

På vägen passerade vi vackra miljöer, och den hamn där man tog båten över för att komma till det ställe, där Doris hade träffat sin man på dans för många år sedan... Det var roligt att se!

Paul berättade att Helene (den förra au pairen), att hennes första familj bodde där, men att Helene var mer en stadstjej, och hade trivts bättre i Glasgow. Men att för en som älskar vackra miljöer, var platsen fantastisk.

Vi körde runt ett varv i Largs och tittade, sedan stannade vi till på Nardini's. Vi satte oss vid bordet där Paul varit många gånger med de två andra au pairtjejerna, och kikade på menyn... Glassarna var det Nardini's var mycket berömda för, men det var ju förstås lite kallt för glass... Och det var mycket gott på menyn, det var jättesvårt att välja! Doris ville ha scones och te, inte så svårt val för henne. Paul ville också ha scones... Hmm, vad skulle jag ha...

Tiramisun trodde Paul var god... Och vi kom på, att vi delar på en scones med grädde, och en Tiramisu, så fick vi prova lite mer av allt det goda på menyn.

OJ så gott det var... något så "tråkigt" som scones, att det kunde vara så gott! Och Tiramisun ska vi inte tala om - UNDERBART!

Det var en servitör som var jättetrevlig och hjälpsam, och han tog en bild på oss allihopa tillsammans - vi hade ingen sådan bild sedan innan, så vi blev jätteglada. :-)

Det är så underbart att spendera sådan här tid med Doris och Paul. Vi har alltid så roligt i varandras sällskap, vi trivs så bra ihop, och det känns verkligen att man lever, och spenderar tiden på bästa sätt.

Efter fikan åkte vi hem igen, det började mörkna... Och vi lyssnade på Susan Boyle, och låten "Perfect Day"... Det var så vackert, för det summerade den känslan som vi alla kände... Det hade verkligen varit en fantastisk dag. Helt perfekt, på alla sätt, allt hade bara varit underbart...

Och hemma igen fortsatte den! Kusin Anne Marie (Pauls kusin, Doris mans systerdotter) ville komma över och fira sin favoritfaster, och hade med sig sina barn. Det blev tårta och fika, och Doris fick öppna mer presenter... Hon fick en "världens bästa faster"-mugg att dricka sitt te ur, och Anne Marie hade också med sig en tårta med en liten älva på. Jättegulligt. :-)

Vi hade jätteroligt. Barnen var fulla av energi och upptåg, och Doris gillar när det är liv och rörelse. Jag fick visa bilder på min rakade skalle, och barnen blev lite imponerade. ;-) Sedan åkte de hem för att äta (på McDonalds). ;-)

Det blev sedan en kväll vid TV:n - jag röjde mera, och Doris svarade i telefonen.

På alla sätt - det skulle inte gå att ändra på dagen för att göra den bättre... Den hade varit perfekt, dagen igenom... Allting, varje ögonblick... Det var faktiskt som en dröm. Och Doris sa det - det här var den bästa födelsedagen som hon någonsin hade haft.

Oh it's such a Perfect Day...
I am glad I spent it with You...

Ha den äran, älskade Doris. :-)