Pittenweem

Mån 1/11 - 2010
Efter ett lyckat besök i Elie åkte vi alltså till Pittenweem...

Vi fann ett ställe där de sålde Paul's favoritöl - den är dessutom ovanlig och finns inte överallt. Här skyltade de med den!

Hamnen.

Jag låtsas ramla, som både Elspeth och Chloe gör i filmen.

Vi hittade huset som är med i filmen!

Grinden till huset, där Alex och Frances bodde... Och här på sidan om den är där Tom och Sam springer i den första scenen de är med.

Vi gick bakom huset, där Nita sprang när hon försökte smygkika på Alex...

Vi gömde oss bakom en sten - som faktiskt syns på filmen vid ett tillfälle!

Vi bestämde oss för att gå ut på piren för att fotografera hamnen på håll, så vi i efterhand kunde titta på bilderna, se på filmen, och känna igen.

...Och helt plötsligt såg jag två Ejdrar! Jag hade pratat med Paul om ejdrar, men han visste inte vad det var... Så jag tänkte, de kanske inte finns i det här landet... Och så såg jag ett par! Jag var bara tvungen att ta fotobevis!

Elin var modig och klättrade upp på pirens höjdpunkt... Det ville jag också, men jag vågade inte, det var för smala kanter...

"Take my bloody arm, Mother!"

"Buy me a cup of tea... Warm me up!"

Vi firade vår sista kväll genom att gå på pub - "The Raisin". Elin köpte en äcklig blå dricka som hon inte ville dricka upp, fast hon fick (oväntat!) en hel kanna!

Mån 1/11 - 2010
Vi hade spenderat den första delen av dagen i Elie - nu var det dags att se Pittenweem.

Strax efter att vi klev av bussen såg vi en pub där de sålde McEwan's - Pauls favoritöl! Den är ovanlig, och säljs inte på alla pubar - här såldes den tydligen, och dessutom en skylt! Ovanligt! Jag var tvungen att ta en bild för att visa Paul.

Vi gick ner till hamen, och kände genast igen stilen - även om vi inte kunde minnas exakt hur byggnaderna såg ut. Vi gick fram och tillbaka längs hamnen för att hitta ett lunchställe - vi hade hoppats hitta Menzie's paj-ställe, men det visade sig att det inte fanns många matställen alls. Och så stank det fisk också.

Vi hittade till slut ett jättelitet ställe där det fanns bord och stolar, och där de både verkade sälja mat och öl. Det var inte mycket på menyn. Och mycket var fiskrelaterat. Vi kollade på klockan, tyckte det var väldigt sent, och vi planerade en större middag... Så det blev tomatsoppa med bröd, och scones med grädde som efterrätt. Sconsen visade sig kosta mycket mer än som stod på menyn - vi tyckte de var luriga!

Vi gick runt i Pittenweem och grämde oss över att vi inte sett filmen på så länge - vi tyckte inte vi kände igen en enda bestämd inspelningsplats. Vi ville så gärna hitta huset där Alex och Frances bodde... Vi hittade ett hus som kunde vara rätt hus allra längst bort i hamnen, bredvid piren... Men vi kände oss långt ifrån säkra. Vi tog kort på det i alla fall. I efterhand upptäckte vi att det var det huset! Vilken glädje! Men just då kände vi oss mest besvikna.

När jag såg grinden till huset, trodde jag ändå att det var den grinden som man fick se i filmen. Men vi var ju så osäkra...

Vi gick bakom huset och kikade. Det gav inte så mycket. Jag hade inte fattat (som Matilda hade gjort) att Nita sprang bakom huset när hon spionerade på Alex... Om det var rätt hus, var det här rätt plats... Det insåg inte jag. Men vi gick runt där på stenarna ett tag ändå. Sedan satte vi oss på en bänk utanför huset, innan vi gick ut på piren. Vi tänkte att vi skulle få oss en bild av hamnen på avstånd, och kanske skulle vi känna igen platsen bättre då... Vi tog bilder av hamnen, med den ambitionen att kunna jämföra bilderna med filmen i efterhand... Och då tog batterierna i min kamera slut! Jäcklarr också!

Vi var trötta och hade tröttnat på att inte känna igen någonting hundraprocentigt... Vi gick till andra änden av hamnen, och vidare så långt vi kunde komma. Och då såg vi det! Det kunde inte vara sant! Men det var det! Det var den gång där Frances säger "Take my bloody arm Mother!" och hjälper sin mamma upp! Vi var säkra på det! Vi hoppade och skrek! Äntligen någonting vi kände igen!

Nedanför gången fanns en strand, och den fortsatte vi på. En stig längs en gräsbeklädd kulle ledde uppåt - vi följde den utan vidare eftertanke... I efterhand skulle vi upptäcka att det var "vägen till fyren" i filmen.

Uppe på toppen fanns en lekplats. Vi lekte lite. Satt på en såndär grej som snurrar, och sedan sitter man och håller fast sig själv helt krampaktigt och kan inte stanna, och det känns som om man dras ut till kanterna och faller av... Den hade vi mycket roligt med, att snurra runt varandra, och sedan kunde personen därpå inte komma av...

Det fanns också ett utkikstorn, byggd att se ut som ett sådant på ett skepp. En smal stång, en korg upptill... Ett nät var det enda sättet att komma upp. Dit upp ville jag och titta ut över vattnet! Men jag kunde inte - nätet krängde sig, och jag fattade inte hur jag skulle kunna komma upp i korgen. Elin visade att det gick - hon lyckades!

Sedan kände vi att det mulnade på och blev kallare - vi kände att det var dags att ge sig hem. Vi var jättetrötta och ville hem till hotellrummet... Vi gick till busshållplatsen, och regnet började falla... Det var kallt och vi hade bara ett paraply... Vi frös, och bussen dröjde och dröjde... Vi tänkte att nu var bussen så sen, så nu var det lika bra att vänta på nästa buss.

Vi bestämde oss för att söka skydd på den pub där de sålde Pauls favoritöl. Den låg bredvid busshållplatsen. Där beställde vi te och varm choklad, och satt och värmde oss lite. En kille vid baren kom fram och frågade om vi var från Skandinavien. Han hade känt igen vårt språk, och berättade att han kände folk från Sverige och Finland. Han sa inte så mycket mer, utan lämnade oss respektfullt och lite blygt till att fortsätta vårt samtal. Men vi märkte att han var intresserad.

Vi gick ut igen för att ta nästa buss. Det var fortfarande kallt, regnigt och blåsigt. Det började mörkna. Och bussen kom inte. Vad skulle vi ta oss till? Om det inte kom en buss... Vad skull vi göra? Vi trängde ihop oss under det enda paraplyet och skakade av kölden. Jag och Elin flummade för att hålla oss varma, skojade om killen som hade kommit fram till oss i puben, att vi skulle hem och sova hos honom, han var ju snygg... Eller att Tilda kunde göra det, hon var ju singel... Tilda tyckte vi var lite fåniga, tror jag...

Och så kommer killen ut från puben! Och kommer fram till oss! Han sa att om bussen inte kom, så skulle han bjuda oss på en drink. Fortfarande blyg och respektfull. Han var så rar!

Men bussen kom, kort därefter! Äntligen! Det var svart utanför bussfönstrerna, och vi var trötta... Tjejerna somnade på bussen, och jag var nära att göra det också, men ville hålla mig vaken för att vara säker på att komma av på rätt plats...

Vi gick hem från busshållplatsen, och frös så vi skakade - vi hade ju blöta kläder. Hemma på rummet igen kröp vi in under täcket - jäcklarr vad skönt, vi var så kalla! På vägen hem hade jag snabbt tittat in på en hälsobutik och köpt naturgodis och te - så vi kunde fika på rummet. Var för kall att orka gå och sätta på vattenkokaren, som var borta i Tildas rum, men naturgodiset smaskade vi på.

Till middagen gick vi ut - Paul hade rekommenderat en Thai restaurang, så vi tog oss dit. Det var ett fint ställe, och menyn såg god ut. Tilda tog en soppa med kokosmjölk, och jag och Elin tog lite mer matiga rätter. Soppan lockade mig med, de verkade innehålla bara supergoda grejer, men jag tänkte att är man här på en så berömd Thai restaurang, så ska man prova någon av de matigare rätterna.

Jag beställde en av de dyrare rätterna - en rätt som skulle flamberas. De kom in med den, servitören skulle tända eld på den, men misslyckades... Jag tyckte inte maten smakade någonting, och var lite besviken - men så upptäckte jag den gröna såsen, och hällde den över maten... Inte bra! Den blev så stark så jag brände bort all smak, så jag kunde inte känna smaken av någonting efter det. Jag hade sådan otur med min mat...

Men det var trevligt ändå. Elin tyckte en av servitörerna var snygg, och vi diskuterade vilka drag som vi fann attraktiva hos en kille. Sådana diskussioner är alltid intressanta.

På vägen ut fick vi gå nedför en trappa. På väggarna såg man en kvinna (förmodligen hon som ägde stället) posera med en mängd kända män, som hade besökt restaurangen. Elin var på flummhumör och var helt sjukt rolig. Hon utbrast: "Titta! Alla dessa män är gifta med en thailändsk kvinna... De har till och med SAMMA fru!"

Vi skrattade och flummade när vi gick längs gatorna. Och tyckte vi hörde ett par svenskar passera! Ojdå, man får visst tänka på vad man säger!

Eftersom det var sista kvällen tillsammans, bestämde vi oss för att gå på en pub - vi hade redan spanat in en söt pub som hette "The Raisin". Dit gick vi.

Först såg det dött ut, och vi började tveka. Sedan när vi gick in såg vi att det fanns en avdelning som var befolkad - där det fanns biljardspel och sådant. Tilda rekommenderade en dricka till Elin. Jag tog en sodavatten. Den fick jag gratis, tyckte bartendern, eftersom det bara var vatten. Snällt.

Elin gillade inte sin dricka. Så Tilda tyckte synd om henne och betalade henne så hon kunde köpa en ny. Det blev en knallblå drink för ungefär 8 pund. Vi tänkte i svenska priser, och trodde det var en drink för en. Det visade sig vara en tillbringare... Och dessutom tyckte Elin inte om den! Tilda tyckte hon skulle dricka upp den. Elin kämpade på, och blandade till och med olika drickor. Men till sist mådde hon bara dåligt, och gav upp.

Hemma igen gick vi och lade oss för sista gången i vår svit... Den hade tjänat oss väl dessa två dagar, jag tyckte verkligen om den. Hit skulle man komma tillbaka, om man var här med tjejkompisar igen. Mycket rum att flumma på.