Vi upptäcker St Andrews... Del 2

Sön 31/10 - 2010
När vi lämnat slottet bakom oss, såg vi en rödhake som satt och sjöng på en buske väldigt nära oss. Havet var underbart i bakgrunden, och fågeln sjöng... Idylliskt...

Några tokiga studenter i röda kappor badade i vattnet denna kyliga oktoberkväll.

Vi kom fram till katedralen, vars torn vi sett redan strax efter att vi anlänt till St Andrews - tornen står upp och syns på håll. Vi bestämde redan då att vi skulle gå dit och kika. Och nu hade vi nått hit!

Så vi gick in genom grinden, in på kyrkogården.

Det fanns många "bord" där...

Vackra Tilda hoppar upp ett snäpp för att få bättre bilder.

Vi gick runt och läste på gravstenarna... Många av dem berättade historier. Vi läste en som talade om hur en 18-årig pojke drunknat, då han försökte rädda en annan.

Hallå där nere...

Det var en spännande plats att vara på!

Den där byggnaden ska vi kika närmare på...

Oj, den var inte liten!

Tralala!

När vi kände att vi började bli gråa av att upptäcka kyrkogården, beslutade vi oss för att röra oss vidare...

Vi gick ut på piren.

Sagolikt...

Ute på piren klättrade vi upp en våning.

Jag och Elin bestämde oss för att gå tillbaka längs piren på muren... Till en början var den bred, men sedan blev den smalare... Då vågade jag inte gå upprätt längre. Gud så vi skrattade! Elin sympatikröp med mig...

...tills det blev för jobbigt. Då gick hon, rakryggad och modig. Det gjorde ont i knäna att krypa, men jag vågade inte annat!

Vi gick ner på stranden, och gick för att känna på vattnet...

På denna strandbänk ringde vi pappa och sjöng "Ja må han leva". Sedan gick vi och köpte snacks, och gick tillbaka till hotellrummet, innan middagen.

Elin hoppade upp i Matildas säng. Det fick hon inte. Och det blev brottningsmatch!

Tilda vann!

Min tur att möta Tilda.

Tilda föll ur... Obekvämt mellan sängen och soffan.

Jag vann!

Revanschsugna Elin mötte mig...

Det gick vilt till, men till slut tryckte Elin ner mig från sängkanten, och stod som vinnare! Vi vann en match var - rättvist!

Middag på Bella Italia. Detta vinglas tappade Tilda, och hon fick inget nytt... Taskigt!

Elin.

Vi närmast fönstret.

Efterrätt! Elin tålde inte sin.

"Nu skulle man kunna tro att du är full, Malin." När vi kom tillbaka på hotellet, upptäckte jag att man kunde hänga fritt i luften, i springan mellan min och Elins säng. Det var jätteroligt!

Korv med bröd.

Alla ville prova.

Elin långhals.

Denna bild avslutar denna roliga dag!

31/10 - 2010
När vi lämnat slottet, gick vi vidare längs den väg som var närmast vattnet... Vi såg en fin rödhake, som satt alldeles nära och sjöng. Vattnet låg vackert i bakgrunden, och det var verkligen en idyllisk stund. Tänk att få vara där och uppleva det, just då! Vad härligt livet kändes...

Vi gick vidare, och såg ett par studenter (det vet man genom att de bar röda kappor - det är någon slags "skoluniform" som studenterna här bär). De slängde av sig kapporna, och hade bara badkläder under - och de gick i vattnet! Trots soligt väder, så har luften har varit kall hela dagen - och ännu mer nu på kvällen. Tänk vad vattnet ska vara kallt! Huvva!

En bit längre fram såg vi katedralen torna upp sig. Den var vårt nästa mål - vi hade redan sett den på håll, strax efter att vi gick av bussen, och vi beslutade redan då att vi skulle gå dit och titta senare. Nu var vi där! Vi gick in genom en grind i muren, och började vandra runt och upptäcka kyrkogården.

Vi upptäckte att alla gravstenar låg lite huller om buller... Och det fanns många gravstenar i form av bord! Vi gick runt och kikade, tog bilder, läste på gravstenar... Det var en ganska stor kyrkogård, så vi uppehöll oss där en bra stund... Tills vi kände att det var dags att gå vidare - det började skymma.

Vi började gå mot piren, och gick ut längs den. Det var väldigt vackert, med utsikt över en strand. En hund sprang överlyckligt över stranden, längs vattenranden. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Den verkade ha en riktig guldstund i livet!

Ute på piren klättrade vi upp på stegen för att komma en våning upp. Jag och Elin kom på idéen att gå tillbaka längs muren, och inte klättra nerför stegen igen. I början var muren bred, men den smalnade av... Då vågade jag inte gå upprätt längre, utan började krypa på alla fyra. Jag kände mig jättefånig, men samtidigt var det himla roligt! Elin vågade egentligen gå upprätt, men sympatikröp med mig. Vi skrattade så vi nästan inte kunde krypa! Det var jättejobbigt - hårt för knäna, och muren hade vattenfyllda gropar man försöket ta sig över utan att bli blöt. Efter ett tag orkade Elin inte krypa längre - hon ställde sig upp, rakryggad och orädd, och gick på muren. Jag själv vågade inte göra annat än att krypa... Men vi tog oss fram, hela piren lång!

Vi beslutade att gå till stranden. Vi satte oss på en bänk och njöt av den vackra synen... Skymningsljuset låg över stranden. Vi gick fram för att känna på vattnet - vi ville dock inte bli blöta, så vi gick ner, och sprang tillbaka när varje våg kom, i flera försöka att känna på vattnet. Vågorna var inte så särskilt stora, men de var tillräckligt för att det skulle finnas risk för blöta skor. Men vi lyckades känna på vattnet till sist - inte sådant man frivilligt badar i.

Vi satte oss på strandbänken och ringde till pappa, som fyllde 51 år idag. Vi sjöng "Ja må han leva" i telefonen, och jag pratade en liten kortis också. Sedan gick vi för att köpa lite saker att tugga på i hotellrummet, innan vi skulle ut och käka senare. Vi gick och gick, men verkade inte hitta någon matbutik... Till sist hittade vi Tesco. Där kunde vi inhandla godis, snacks, och dricka. Elin hittade små små vinflaskor, inte alls dyrt. Jag själv körde på mitt sodavatten.

Tillbaka på hotellet myste vi med vårt snacks, och blev så tokiga som bara vi tjejer kan bli när vi är ensamma. Det blev brottningsmatch, och en massa fotografering och modellande.

Senare gick vi till Bella Italia - en matkedja som jag älskar! Jag rekommenderade den för tjejerna, och när vi tidigare på dagen upptäckte att den fanns här i t Andrews, bestämde vi att vi skulle dit och käka på kvällen.

Personalen var utklädda - det var ju Halloween - och även några av gästerna. Först verkade det lite osäkert om vi skulle få bord - vi hade ju inte bokat. Men till sist löste det sig, och vi fick ett bord. Vi beställde pasta - jag en pasta med svampsås och massa gott, och tjejerna körde båda på Canneloni. Vi var jättenöjda.

Matilda tappade sitt glas, när det nästan var orört - all vin gick till spillo. Det kom snabbt en servitör och hjälpte oss. Men hon fick inget nytt vin... Det tyckte vi var dåligt!

Efter maten satsade vi på efterrätt också. Elin beställde en chokladtårta, typ Sticky Tofee, och jag en citrontårta. Matilda stod över - egentligen var vi ju inte hungriga, efter allt snacksande på hotellet innan. Det visade sig att Elins tårta innehöll nötter - så hon kunde inte äta den. Hon fick äta på min, men det slutade med att jag fick äta upp hennes. Jäcklarr, vad mätt man var!

Tillbaka på hotellrummet var jag en knäppis. Jag lade mig mellan Elins och min säng, och upptäckte att det var precis så man inte ramlade igenom - man blev hängande i luften. Jätteroligt! Matilda och Elin tyckte ag betedde mig som en full person, och att de skulle tro att jag var det, om de inte kände mig. ;-) Men de lockades att prova också, och vi hade himla roligt!