Som Au pair i Skottland kommer jag att få uppleva många saker som blir minnen för livet...

onsdag 5 januari 2011

Tiden fram tills familjen kom på besök

Mån 8/11 - 2010
När Mary kommit, tog jag en promenad. Jag försöker göra det när Mary kommer, eftersom det ger mig chansen att få frisk luft, men ibland kommer hon alldeles för tidigt (oftast), och då måste jag stanna i huset en stund för att se till att allt är okej, och göra mig själv i ordning, innan jag kan gå... Men jag brukar ändå inte gå så långt. :-)


Jag och Doris såg Strauss innan Paul kom... På eftermiddagen alltså, som omväxling - annars brukar vi se den på kvällen. Paul kom kl. 15 - vi skulle åka och titta på en ny kyl/frys. Vi mätte inne i utrymmet där den skulle stå, men av någon anledning blev det lite rörigt, och jag visste inte riktigt om vi mätt rätt... Jag litade på Paul.


Vi åkte iväg till butiken för att kolla. Doris var med. Vi satte henne på en stol vid kyl- och frysarna, medan Paul och jag gick runt och kikade på de olika alternativen. Hon var nog ganska nöjd att sitta där och lyssna på radion från högtalarna. De spelade faktiskt Roxette också, och jag kände mig lite svensk.


Sedan visade vi henne våra favoriter och frågade vad hon tyckte. Hon tycker inte så mycket, allt är bra tycker hon. Hon litar på oss. Vi kom sedan överens om en som vi tyckte bäst om, och vi mätte den. Vi blev lite osäkra... Skulle den få plats? Det skulle vara precis precis på gränsen...
Skulle vi chansa...

Det blev så att vi åkte hem igen, för att mäta exakt exakt. Det verkade som att den precis inte skulle passa... Asch, typsikt. Locket på det köksskåp som var bredvid kyl/frysen sköt ut lite för mycket... Om den inte var där, då skulle det fungera, trodde Paul. Jag var mer tveksam - det kanske ändå skulle vara för litet...


Och vi upptäckte plötsligt att locket var avtagbart! Vi skrattade - så dumt att vi inte märkt det innan. Paul gick ut till Doris i vardagsrummet och förklarade att vi skulle ta "the top off". "Do I have to take the top off??" frågade Doris förvånat. ;-)


På kvällen hade vi, som alltid, TV-kväll.



Tis 9/11 - 2010

Idag fyllde morfar 80 år, så jag såg till att ringa vid ett tillfälle och gratta. :-)


Annars var det här en dag då det hände en hel del. Paul hade fått ett tips av en arbetskamrat om en "Creative Writing"-kurs, som hennes mamma gick på. Den var gratis, och bara 15 minuter därifrån med bil. Värt ett försök, tyckte Paul. Kursen var på tidagar mellan 13-15.


Så efter mina morgonrutiner, kom en taxi för att hämta upp mig kl. 12.20. Det var lika bra att ha gott med tid. Jag visste inte vägen dit med bil än, och kommunalt skulle ta lång tid (jag ville inte lämna Doris ensam så länge). Så det fick bli taxi idag - sedan skulle Paul hämta mig efteråt.


Jag hittade rätt, och hittade även rätt lokal - jag satt i sofforna innanför ingången, och läraren kom fram till mig och frågade om jag var jag, och visade mig rummet. Där slog jag mig ner, och kikade lite på dikterna som satt på väggarna. Sedan strömmade folk in, mer och mer.


Det började med att vi skulle brainstorma om ordet "Fire", och skriva ner allt som vi kunde komma att tänka på när vi hörde ordet. Detta för att våra hjärnor skulle börja arbeta. Sedan gick vi igenom vad alla hade skrivit, och fick sedan tre minuter på oss att skriva en tre raders dikt i ämnet "Fire".


Sedan pratade vi om redigering, hur man redigerar sina egna texter, varför det är viktigt osv. Sedan fick gruppen läsa upp dikter om "gadgets", vilket hade varit en uppgift från ett tidigare tillfälle (som en hemläxa). Jag fick också tillfälle att läsa upp något eget om jag hade något med mig, och jag hade med mig mina sångtexter i en mapp. Så jag läste "Prophet of Woe" högt, och den blev mycket uppskattad. Det var roligt.


Paul stod utanför och hade väntat lite. Han pratade lite med Una (arbetskamratens mamma), och kkade nyfiket in i vårt klassrum. Han var nyfiken på hur det hade gått, och ville vet om jag var nöjd. Det var jag - jag tyckte absolut det var värt att komma tillbaka, det var en mycket trevlig grupp. Alla var trevliga, uppmuntrande, och så fick man skapa också...


Paul upplyftes mycket av att jag haft det bra. Han hade haft en jobbig dag. På morgonen hade han backat in sin fina bil i en vägg, och baklyktan hade krossats. Han har en fin sportbil, och det var inte direkt roligt för honom. Dessutom hade han gjort det framför en arg tant som skällt ut honom för att han parkerat utanför garaget. Han hade förklarat att han betalade för en plats i garaget, men att han åga sin höftoperation inte kunde parkera därinne - det var för tajt att ta sig ut. Hon var jättearg och ville inte höra hans förklaring, och då backade han in bilen i väggen... Jobbigt...


Doris var i bilen, och vi åkte direkt till optikern. Doris hade klagat på att hon såg dåligt i sina glasögon, och vi skulle göra ett nytt syntest. Vi lämnade Doris hos optikern (som jag tyckte påminde om Gerard Butler), och sedan vände jag och Paul bilen. Sedan satt vi i väntrummet, och Paul förklarade varför hans bil var trasig... :-p


Sedan var planen att vi skulle åka och köpa kyl/frysen, som vi hade tvekat med att köpa sist... Vi hade bestämt oss för att slå till och köpa den. Doris hade fått nog av att vara ute och köra, så vi släppte av henne hemma i sin fåtölj först. Sedan köpte vi den - de skulle leverera den, och även forsla bort den gamla kyl/frysen. Jättebra! Vad som var mindre bra var att den kunde bli levererad först på fredag... Det blev till att äta burksoppa och mackor fram till dess! Det gjorde i och för sig inte så mycket - de sopporna är faktiskt goda. :-) Och det finns varierande smaker.


Hemma igen ville jag att vi stängde av den gamla - det var lite oroväckande att den stängde av och på sig hur som helst. Jag hade drömt en mardröm natten innan om att huset började brinna, och att jag och Doris var fast på övervåningen. Så, det kändes helt enkelt bäst om vi kunde stänga av den...


Det var lättare sagt än gjort. Det var hur svårt som helst att ta sig till baksidan av kyl/frysen . vi försökte tippa fram den och flytta den - det var för lite plats i det lilla utrymme där den stod. Jag fick använda min rörlighet och försöka hoppa in bakom den, efter att ha försökt komma upp på köksskåpet och sedan hoppa ner bakom kyl/frysen. Det gick okej. Då såg jag att kontaktuttaget var bakom köksskåpet... Jag behövde böja mig ner i golvhöjd för att försöka nå... Höfterna mina var för stora för det, vi var tvugna att försöka flytta skåpet lite längre ut från väggen...


Det var pyssligt!


Vi lyckades dock flytta skåpet till sist, och jag kunde böja mig ner tillräckligt.


Till sist lyckades vi!


På kvällen tittade jag och Doris på Strauss igen... Jag kommer aldrig glömma de låtarna!



Ons 10/11 - 2010

När Mary kom passade jag på att åka in till stan - jag hade lite saker jag ville shoppa. Först och främst var det en födelsedagspresent till morfar - familjen skulle komma över på besök i helgen, och vi skulle fira morfars 80-årsdag här i Skottland. Så - jag ville kunna ge honom en present.


Jag visste ungefär vad jag ville ge honom - jag visste ett ställe där det fanns fina cashmere-halsdukar, och det kändes som en bra present. Jag hade väldigt svårt att välja mellan tå, så det slutade med att jag köpte båda... Dessutom köpte jag ett par vantar till mig.


Jag gick även förbi Papyrus i stan, för att köpa ett födelsedagskort till morfar, och en mugg till mig (vi tar med vår egen mugg till skrivarkursen, och jag behövde alltså köpa en). Jga visste precis vilken mugg jag ville ha. Och precis vilket kort jag ville ha. Tyvärr hade butiken inte kvar kortet... Då åkte jag tillbaka till Hillhead, och gick till Papyrus på Byers Road. Där hade de kortet jag ville ha! Jippi!


På hemvägen plingade jag på hos Paul, och han var hemma. Han ville också köpa en present till morfar, så vi tog en sväng med bilen och kikade efter någon bra present. Det gick lite knackigt till en början - det var svårt att hitta någonting som morfar kunde tycka om och ha användning för. Till sist hittade vi någonting bra, och nöjde oss.


Hemma igen hade Doris råkat ut för en olycka, efter att ha ätit Tic Tac... Egentligen ska hon inte äta dem, eftersom de misstänks ge henne diaree, men vi tänkte att vi faktiskt inte visste om det var så, och hon älskar ju dem... Så vi gav det ett försök... Ingen bra idé!


Det blev lite städning, jag hjälpte Doris, Paul städade köket. Sedan gjorde vi en inköpslista över städsaker. Efter att Paul hämtat William, åkte vi och handlade.


Det var fotboll på TV den kvällen och William och Paul skulle se på det hemma hos Doris. Under tiden skulle jag simma lite i simhallen. Vi beslutade som så, att Paul skulle skjutsa mig dit, sedan skulle han hämta mig i pausen innan andra halvlek, och så skulle vi titta på den andra halvan tillsammans. Det passade mig jättebra - jag tycker det är trevligt att se på fotboll med dem, men det är skönt att komma ut och få lite tid utanför huset, och röra lite på sig.


Hemma igen från simningen var det dyster stämning - det gick inte bra för Celtic. William var rasande, och stormade ut när Celtic förlorade. Fotboll är viktigt i det här landet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar