Victor och jag - 4 år

Fre 5/11 - 2010
Sent på kvllen kom Victor fram till Edinburgh... Det blev en sen fyra-års-middag på hotellrestaurangen "Classic", som hade indisk mat som specialité. Vi åt efter kl. tio på kvällen - de stängde elva! Men vi stannade även på efterrätt...

Lör 6/11 - 2010
En dag då vi tänkte gå runt i Edinburgh och shoppa... I tebutiken nära tågstationen hittade vi denna - med svensk text!

Vi stannade till på fika i "The Elephant House", där J.K. Rowling skrev de första Harry Potter-böckerna.

Det sades att hon skrev, med utsikt över Edinburgh Castle... Precis som vi! Kanske satt hon där vi satt?

Jag hittade ingen klänning, som jag hade hoppats hitta... Men jag hittade skor, en kjol, och även denna halsduk, som jag klädde på mig. :-) Där bilden är tagen står jag utanför en inredningsbutik, som vi också lockades in i.

Fre 5/11 - 2010
Om onsdagen var lite rush-rush-rush, så var det ingenting jämfört med idag!

Jag städade för fullt på morgonen, för att hinna veckans städning innan jag skulle till Edinburgh över helgen - jag och Victor firar ju fyra år som par dena dag. <3

Kl. 14 skulle sjukgymnasten komma tillbaka, och ge oss en rullvagn med bricka, så Doris kunde ha sitt te på den, om hon gick ut i köket för att göra sig te om hon var ensam. Detta för att minska risken att hon spillde te på sig eller gjorde sig illa, om hon gick utan sin zimmer. Det hade bestämts förra gången de var här att hon borde ha en sådan.

Kl. 14.45 kom Jean för att besöka Doris. Det blev fika, och Jean fick prata med Doris, och det verkade gå bra.

Paul stack - han hade mycket att göra, och skulle skjutsa Maureen till hennes Kina-doktor (akupunktur). Jean stack. Sedan skulle jag sticka också, en timme senare - jag skulle åka till Edinburgh och spendera min helg med Victor där. Jag hade med mig min stora resväska, så jag kunde föra över till Victors - så han kunde ta hem så mycket som möjligt, så jag inte behövde ha så mycket övervikt när jag själv skulle åka hem vid jul.

Paul ville gärna skjutsa, så jag skulle slippa släpa den stora väskan. Men han hade så mycket att göra, och det krockade precis med Maureens Kina-doktor... Paul ringer. Han lyckades få in lite extra tid, efter att ha skjutsat Maureen, men var ju tvungen att komma tillbaka för att hämta upp henne... Han hade inte mycket tid, men ville gärna skjutsa ner mig till tunnelbanan ändå.

Och precis innan han ska komma, gick Doris på toaletten, och behövde assistans... Paul kommer, tutar... Jag har fullt upp med att hjälpa Doris, det tar tid... Paul kommer in, och märker att vi är upptagna på övervåningen. Jag tycker synd om honom - han som var så stressad - men det var bara att ta det lugnt och sansat och se till att Doris var okej, innan jag reste. Det blev tajt, men Paul var lugn och förstående, och skjutsade mig till tunnelbanan.

Jag hann precis med en tunnelbana. Och jag hann precis med ett tåg - himla flyt hela vägen!

Framme vid Edinburgh frågade jag efter en karta, så jag kunde hitta till mitt hotell. Mannen visste inte, men beskrev på ett ungefär hur jag borde gå. Jag hittade en gratiskarta, som inte visade alla vägar, men jag litade på mannens kunskaper och började gå... Då kom han efter mig och gav mig en annan karta, som visade alla vägar, och pekade ut vart stället var. Det var åt ett helt annat håll än vad han hade anvisat tidigare! Vilken tur att han kom efter mig och visade den rätta vägen - annars hade jag varit helt lost!

En annan man hjälpte mig med väskan uppför trapporna - skottar är så snälla och hjälpsamma!

Det regnade, och det var jobbigt att bära min tunga väska längs gatorna. Jag kunde rulla den förstås, och det gjorde jag, men jag fick gå halvt böjd, och det blev jobbigt i längden. Till sist hittade jag rätt, och jag kunde värma mig lite på hotellrummet.

Idag är det "the fifth of November", vilket innebär att det är fyrverkerier! Jag har ingen aning om varför, men det var ju kul! Så jag gick ut för att se dem - jag gick längs gatorna, och gick för att försöka se fyrverkerierna så bra som möjligt, medan jag vandrade. När jag tröttnat och det verkade vara slut, gick jag tillbaka för att värma mig igen...

Jag var hungrig, jag hade ju bara ätit frukost... Jag hade gjort mig en del mackor att ha på tåget, så jag inte skulle vara så hungrig i väntan på vår fyra-års-middag tillsammans, när Victor kommit fram... Men jag gav dem till en hemlös på vägen till tåget.

Så nu var jag på hotellrummet, frös lite och var hungrig. Då satte jag på vattenkokaren, och gjorde mig varm choklad, och åt av de shortbread som fanns inne på rummet. Det var gott, och jag kände mig varmare och hade mer energi.

Victor kom kl. 22, och vi gick direkt ner till hotellrestaurangen. Jag hade tittat upp olika restauranger inna, på vägen till hotellet, och kollat öppettider och så... Några stängde kl. 22, men ex. hotellrestaurangen stängde kl. 23! Och dessutom verkade maten supergod. Och så var det precis nära och bekvämt - vi slapp traska i regnet. Perfekt!

Det blev indisk mat, och man fick mycket, plus ris - jag kunde bli mätt och belåten. Dessutom beställde vi efterrätt. Vi tvekade lite - vi ville inte hindra personalen från att gå hem vid stängningstid. Men det satt ett indiskt sällskap som inte verkade klara än på ett tag, så vi beslutade att beställa ändå. Vi beställde två efterrätter som vi delade på - en av dem var en rispudding, lite liknande ris a la malta, men med russin och kanske kokad med någon alkohol... Gott var det iaf!

Sedan fick personalen mycket dricks, eftersom de fått stanna längre än restaurangen hade haft öppet. Vi kände oss lite skyldiga...


Lör 6/11 - 2010
Vi hade en seg morgon på hotellrummet - vi beslutade oss för att istället för frukost skulle vi äta ett jättemål på en restaurang. Vi gick till Bella Italia, vår favoritrestaurang, och beställde pizza och pasta till frukost. Victor tog en korvig pizza, och jag Carbonara. Sedan åt vi efterrätt också - Cioccolato Napoletano. Utan överdrift den godaste efterrätt jag någonsin ätit. Jag äter den varje gång jag äter på Bella Italia. Och varje gång slås jag av hur god den är. Den tar mig en evighet att äta upp - för i varje tugga stannar jag upp och bara mmmmm-ar. Inget godis, snacks, bulle eller efterätt kan jämföra sig med denna, enligt mig... BIG WOW!

Vi skulle spendera dagen i Edinburgh genom att shoppa - jag var på jakt efter en eller två fina klänningar som jag kunde ha på Doris respektive Morfars födelsedagar. Men jag hittade inte någon klänning... Jag hittade skor, en kjol, en halsduk, Tinas julklapp... Men någon klänning blev det inte.

Vi sökte upp "The Elephant House", där J.K. Rowling satt och skrev de första Harry Potter-böckerna. Elin och Matilda hade varit här den dagen de spenderade i Edinburgh innan de åkte hem, och nämnde platsen för mig... Jag hade ingen aning om att den fanns, men ville absolut dit! Och Victor är också uppväxt med Harry Potter-hysterin. Så vi letade upp stället, och tog oss en fika.

Vi gick tillbaka till hotellet. Vi segade oss där en stund, sedan masade vi oss till Pizaz Hut, tog med oss pizzorna till hotellet, och åt i sängen, medan vi tittade på X-factor. Slappisar! Vi missade början dock - jag var osäker på om den började åtta eller nio, och vi lämnade för att köpa piza runt tio i åtta... Och så började den åtta! Men vi hann se min favorit - Rebecca Fergusson, som gjorde en vacker version av "Make you feel my love". Matt Cardle gjorde också bra ifrån sig - han gjorde sitt bästa framträdande (under hela sin tid i tävlingen, sagt nu i efterhand), med "First time ever I saw your face".


Sön 7/11 - 2010
Victor skulle åka hem på morgonen och ta ett flygplan vid lunchtid, så det blev till att säga hej då tidigt. Vi tog en taxi, som släppte av mig vid stationen, och körde Victor vidare till flygplatsen. Vi hann inte med någon frukost tillsammans.

Jag köpte trekantsmackor och juice att äta på tåget. Jag tog tåget kl. 11. Paul ville hämta mig vid stationen, men trappliften hade slutat fungera, och Doris var fast på övervåningen. Han var tvungen att stanna och hålla henne sällskap, så hon inte blev orolig, eller försökte ta sig ner ensam. Och så för att vänta in reparatören, såklart, någon måste vara där och öppna för honom!

Jag tog mig hem själv, det gick bra, och jag tog en taxi från tunnelbanestationen Hillhead och hem. Jag betalade innan Paul kom ut för att göra det - hahaha! Han betalar alldeles för mycket, han är så generös... Nu var det min tur!

Jag hittade Doris på övervåningen i mitt rum, ätandes gröt. Jag gav henne en present jag köpt i Edinburgh - en kakburk. Hon tyckte den var fin. Jag hade Ginger-choklad också till Paul. Han blev också glad.

En annan sak hade hänt under helgen - kyl/frysen hade gått sönder. Den hade slutat fungera, börjat fungera igen, slutat fungera, börjat fungera igen... Så maten hade ju värmts upp och kylts ner igen flera gånger. Bara att kasta allting.

Paul tog med sig sitt mini-kylskåp, som han har till läsk i sitt sovrum. Den använde vi för förvaring av det allra nödvändigaste - mjölk, smör och pålägg. Det var allt den rymde, och då fick vi stapla allt på ett sätt som gjorde att varje utrymme nyttjades. Detta skulle vi kunna använda, i väntan på en ny kyl/frys, som vi skulle inhandla så snart som möjligt.

Vi försökte lära Doris hur man öppnade den lilla kylen... Igen och igen och igen - det gick inte alls. Tiden rann ifrån oss, och vi fick ge upp, för att ta oss till söndagsmässan i tid.

Efter kyrkan hade jag och Doris som vanligt en kväll framför TV:n. Vilken helg det hade varit! Mycket som hänt... Men den var bra, i det stora hela. :-)