Tina på besök

Fre 19/11 - 2010
Shopping i Glasgow!

Tina poserar.

Vackra Tina. Efter shoppingen gick vi till the State, där vi senare skulle träffa Paul... Tina upptäckte att vin var billigt, och blev mycket lycklig över detta. :-)

In the corner. Vi hade fått de bästa platserna!

Efteråt blev det middag på Balbir's. Mobilen sken upp mitt ansikte, så Paul tyckte vi skulle ta en bild på det.

Personalen använde Ipads för att ta beställningarna... Coolt, menade Tina.

Lör 20/11 - 2010
Jag och Tina träffade Conrad och hans kompis Mattias i stan. De visade oss att Lush's skyltfönster propagerar för homosexualitet. Det tyckte jag var bra, och ville ta en bild. :-)

Fina Tina i mysiga Ashton Lane, där vi skulle se på bio och äta mat.

Inne i den lilla mys-bion.

Vi fick äta för två men betala för en på restaurangen ovanför biografen, enligt vår biljett. Så vi körde på det, och tog varsin pasta där.

Sedan blev det efterrätt på fiket på hörnet där Byers Road korsar gatan upp mot Pauls hus. Vi delade på en päron- och chokladtårta.

Sön 21/11 - 2010
Paul tog oss upp till Luss, och sedan vidare mot Loch Lomonds norra öppning, där vi står på bilden.

En vacker plats ytterligare längre upp.

Middag på Ketchup medan Paul och Doris var på Mass.

... Och en riktig rackabajsar-efterrätt!

Fre 19/11 - 2010
Jag åkte tidigt ner till Paul med bilen. Där tog vi Pauls bil till Edinburgh, för att hämta Tina. Det var jätteroligt att se henne igen! Och vilken amerikansk dialekt hon hade när hon pratade engelska! Jätteprofsigt och exotiskt lät det - jag är ju van vid Glaswegian...

Vi åkte hem till Doris, där vi fikade med macka och lite sött. Sedan åkte vi in till stan för att shoppa lite!

Stan var vackert upplyst med julbelysning... det kändes lite väl tidigt, men det var mysigt. Tina fick posera lite för bilder. :-)

Vi var på jakt efter en del - Tina ville bl.a. hitta julklappar. Strax efter att vi anlänt till Buchanan Street, såg Tina Urban Outfitters - så dit gick vi in, och där kunde man stanna länge! De hade jättemycket roliga kläder, och inte bara det - accessoarer och roliga saker också. Böcker, muggar, termos, pluntor... Tina hittade en plunta till sin syster som var jättefin. ;-)

Jag träffade på Felicitas i ett ögonblick då jag tappade bort Tina i butiken. Felicitas är en au pair. Det var roligt att stöta på en au pair, fast man inte avtalat tid att träffas... det här var faktiskt första gången det hände. :-)

Tina hittade en massa fina saker, bl. a. en väska på rea. Och julklappar, förstås. Jag hittade en klocka som man kunde hänga runt halsen som jag fastnade för.

Så vi var båda nöjda efter besöket där.

Jag köpte även mormors present inne i den skotska butiken, där jag hittat halsdukarna till morfar - jag köpte en halsduk till mormor, så de båda kunde ha kissemjuka Kashmir-halsdukar tillsammans. :-)

Sedan kom vi inte på så mycket mer att köpa eller göra... Vi skulle träffa Paul på the State senare, men vi var ju lite tidiga... Och det var kallt, vi ville värma oss... Vi bestämde oss för att gå dit och ta oss en dricka innan Paul kom. Vi var där över en timme innan vi skulle träffa Paul där, men det gjorde också att vi kunde vänta på ett par platser, och till sist få ett bord, tills Paul kom. Vi fick till och med Pauls favoritplatser i puben. :-) Och där satt vi och snackade, och passade platserna, medan tiden gick...

Vad trevligt det är att sitta och snacka sådär, och faktiskt kul att kunna prata svenska om tjejgrejer, och ingen förstår. :-)

Jag började inse att Paul var försenad, och kikade på mobilen för att höra av mig till honom och fråga... Då såg jag att han hade försökt ringa. Jag messade honom och skrev att vi var på de bästa platserna i the State, sedan medan jag gick till damernas, kikade jag efter honom, för att se om han stod där i puben någonstans... Jag såg honom inte.

Han måste ha varit där - när jag kom tillbaka satt han hos Tina. Han sa att han hade varit där länge, och inte sett oss... Vad onödigt! Men men - vi hade hittat varandra nu.

Hans kompisar - Premilla och hennes tre kompisar - joinade oss. Det blev ett snackande över bordet till höger och vänster, vi pratade med alla i omgångar, "bytte partner", så att säga. Det var jättetrevligt - Premilla har mycket humor i sig, och det hade hennes vänner också. Man vet aldrig om hon skojar eller talar sanning... Det är nästan lite jobbigt! Men hur kul som helst, man skrattar mycket. :-)

Sedan lämnade vi dem för att äta middag på den indiska restaurangen Balbir's. Vi fick bordet nära fönstret, och det drog nästan lite kallt...

Tina tyckte det var jättehäftigt, eftersom servitörerna tog beställningarna på en Ipad! Det är coolt!

Jag provade en kycklinggryta som innehöll ingefära - jag lät Paul lukta och smaka på min mat, och han lockades att prova min rätt nästa gång (han tar alltid samma rätt annars, och jag hoppades locka honom att vara lite mat-modigare). ;-) Tina beställde en rätt som inte ens fanns på menyn - hon visste vad hon INTE ville ha i maten, och då sa servitören att de hade en rätt, som var så ny att den inte kommit upp på menyn. Så den tog hon. :-)

Vi kom hem till Doris igen runt klockan 23 - Doris gick till säng ganska snart, och somnade. :-)


Lör 20/11 - 2010
Efter att Doris var uppstigen och klar, och i lugn och ro bekväm i sin fåtölj, åkte jag och Tina in till stan - vi skulle träffa Conrad och hans kompis Mattias där.

Conrad heter egentligen Fredrik, och är låtsasbror till Anders, som pluggade med min bror på flygmekanikerlinjen i Nyköping. Vi hade aldrig träffats tidigare, men har känt varandra på MSN i några år. Och nu var det så, att en kompis till Conrads spelade fotboll, och hans fotbollslag skulle till Skottland och spela - och Conrad och Mattias hade fått följa med laget, fast de inte spelade. Då var det så att Conrad hade berättat detta för mig på facebook, och undrade om jag kunde vara deras guide när de reste till Glasgow över en dag (de bodde i Edinburgh annars). Och så blev det.

Vi träffade dem på tågstationen vid spärrarna. De stod där när vi kom dit, och jag antar att de hörde att vi pratade svenska med varandra när vi kom... För det var de som kom fram och sa hej.

Vi började med att åka bussturen runt Glasgow - det hade jag gjort innan, och kunde rekommendera. Bussen tar en runt Glasgow, och det är en svensk guide som talar i hörlurarna, och berättar om de platser man passerar. Man kan kliva av och på bussen när man vill, om man vill stanna till ett ögonblick och upptäcka ställena man passerade. Bussbiljetten gäller i två dagar. Superbra!

Så vi började denna "guidade tur av Glasgow" genom en guidad busstur. Bättre kan det inte bli. :-)

Efteråt rekommenderade jag att vi tog en Afternoon tea på ett Tea room, för att känna oss riktigt brittiska. Så det gjorde vi! Det var kö som vanligt - det är populärt, och man måste ofta ställa sig i kö och vänta på att ett bord blir ledigt... Så även idag. Så vi han kika lite i Tea room-butiken, och gå på toa och annat... Men vi hade skrivit upp vårt namn på kölistan, och vi fick inte vänta så jättehemskt länge.

Vi körde som sagt det rejäla - Afternoon tea. In på en bricka med våningar får man trekantsmackor i fyra olika smaker (lax, gurka/philadelphia, ost/skinka, ägg/majonäs), scones med grädde och sylt, en bakelse man valt, samt shortbread. Och ett te man valt också. Supergott! Och mysigt, med det fina upplägget.

Efter vår fika, gick vi på stan en stund och kikade i butiker. Sedan skulle jag och Tina röra oss tillbaka till West End, och Hillhead - vi skulle gå på kultbion på Ashton Lane, hade vi tänkt. Då skulle killarna hem till Edinburgh och hitta till en pub och ha skoj där. :-) De var roliga - dagen innan hade de varit fulla, och gått in i en butik och prutat på sig kiltar och så... Undrar vad det skulle bli för tokigheter ikväll!

Vi gick till bion och frågade om sexbion (alltså, vilken film som gick klockan sex). Det var Harry Potter, och den var utsåld... Då frågade vi om de visade "Burke & Hare", som var den film som vi helst ville se, och då sa de att den gick kvart över sex, och att det fanns biljetter. Bingo!

Bion är så liten, så den visar bara två filmer i taget, och det gäller att veta vilka tider också... Valfriheten är inte så stor, men nu fick vi precis som vi ville ha det! Vi gick till Marks & Spencer och köpte tilltugg.

"Burke & Hare" baserar sig på en sann historia som utspelade sig i Edinburgh under 1820-talet, där två män mördade människor för att sälja kropparna till läkare, som kunde obducera och lära sig mer om människokroppen. Det var fel det de gjorde, givetvis, men har stor betydelse för den medicinska kunskapen idag. Så det är ett känt avsnitt i historien.

Man kan tänka sig att filmen skulle vara läskig. Men den var gjord som en komedi, med mycket skojiga scener. Den var bra, och det var roligt att se Andy Serkins i en annan film än Sagan om Ringen. :-)

På våra biljetter stod det att de erbjöd två rätter för priset av en på restaurangen ovanför bion. Vi tog tillvara på det, och tog oss varsin pasta där. Jag åt en pasta med ädelost och blandsvamp, och Tina åt en pasta med italienska korvar, svamp och chili. Båda var jättegoda - men Tinas var det lite mer sting i.

Jag såg att Paul hade ringt, och skickat ett mess där han undrade om jag lagt ut sömnpillret än... så jag ringde upp honom efter maten, då vi lämnade restaurangen. Nej, svarade jag, jag tänkte inte att jag behövde lägga ut dem förrän jag kom hem... Hur så, skulle hon sova tidigare idag?

Det visade sig att när Anne Marie hade kommit för att hålla henne sällskap den kvällen, så hade hon varit helt avtrubbad. I köket fanns hennes medicinkarta, och alla piller uppätna... Hon ska bara ha ett sömnpiller då hon går och lägger sig, men hon har två i kartan, ett som reserv... Nu var båda borta... Och alla andra piller som hon skulle tagit tidigare i veckan - Paul ville veta om jag använt kartan, eller den andra asken där vi har sömnpillerna, så vi kunde veta hur många tabletter hon ätit...

Jag blev orolig - hur stod det till med henne, skulle vi komma hem... Men hon verkade okej, doktorn hade sagt att även om hon tagit fyra piller, så var det inte farligt. Och jag trodde att hon måste bara ha tagit två, högst...

Paul var där hos henne, och sa att vi skulle fortsätta med det vi höll på med, och inte oroa oss... Det var ändå ingenting mer vi kunde göra, förutom den informationen jag hade...

Så vi gick till ett café i närheten, i hörnet mellan Byers Road och den väg som leder hem till Paul och Doris. Där tog vi en fika med te/kaffe, och delade på en päron-, mandel- och chokladbakelse. Vi snackade lite till, sedan åkte vi hem till Doris.

Hon var mycket trött, helt avtrubbad, och mumlade i skägget. Jag kikade närmare på kartan, och kände mig ännu mer säker på att hon bara tagit två tabletter.

Jag och Paul fick hjälpa henne in i sovrummet tillsammans - hon satte sig ner stående, visste inte vad hon höll på med, eller vem hon var... Stackars Doris. Men när hon låg i sängen var allt okej.

Vi hade tänkt göra en utflykt dagen efter, men vi fick väl se hur det gick med det... Det var mycket avgörande av hur Doris mådde, hon kunde vara påverkad fortfarande dagen efter.


Sön 21/11 - 2010
Doris var inte så trött och påverkad som vi hade trott! Hon var helt normal, hon hade en hel del energi faktiskt! Så utflykten blev av ändå!

Paul hämtade oss kl. 14. En undersökningstant ringde precis när Paul svängde in med bilen utanför - undersökningen var helt meningslöst, de ville veta min politiska uppfattning, och jag svarade bara "don't know" på alla frågor, eftersom jag inte vet någonting om Storbritanniens politiker... Helt meningslöst...

Hon hade ringt mig tidigare den dagen, precis när jag skulle hjälpa Doris på morgonen, och hon ville verkligen höra min åsikt, eftersom de inte lyckats hitta så många i min ålder att fråga... Så då bad jag dem återkomma, men det var ju en oläglig tid de ringde...

Jättejobbigt, jag försökte säga att det var meningslöst, men hon insisterade och bönfallde nästan... Suck!

Vi åkte till Luss, och jag gick med Tina runt i den mysiga byn, medan Doris njöt av utsikten över vattnet rån bilen... Paul stannade som sist vid bilen, men var nöjd ändå.

Jag såg alla fina platser jag såg sist, men lite mer än sist... Förra gången, när jag var där med mina föräldrar, gick vi aldrig över bron (där vi såg fisken), eftersom det var översvämning på andra sidan. Det var det inte nu, så vi gick över och såg på ett gammalt monument, och Tina berättade att Sanna nackat sina egna råttor. Modigt av henne!

Vi gick även in på ett café + butik. Det var ett möte mellan två hundar precis innanför entrén. Det tyckte Tina var intelligent av dem, speciellt som det var så gott om utrymme där och hundarna var så små... ;-)

Vi såg en massa häftiga tekannor inne i butiken, i form av en massa olika saker. Superläckert!

På vägen tillbaka kom Paul upp med bilen bakom oss - så vi kunde bara hoppa in. Han berättade att ett barn hade fotat hans bil, hahaha. Föräldrarna hade tagit dit familjen för att se platsen... Och så fotade barnet en bil!!

Vi åkte vidare upp till Loch Lomonds norra öppning, där vi gick ut och tog lite bilder. Vi åkte ännu ett litet snäpp uppåt, och Paul visade oss en fin liten plats, perfekt för en picknick... Och där stod återigen - bil med man med en tidning framför näsan! När man har en sådan utsikt. :-p

Vi åkte vidare till Helensburgh, och sedan hemåt. Tina somnade i bilen, hon var trött. :-)

Paul släppte oss vid Byers Road, och vi tog oss en middag på Ketchup i Ashton Lane, medan de åkte till Mass. På ketchup har de sådana utsökta hamburgare - och alltid roliga pålägg, och alltid riktigt kvalitetsfullt tillagade. Mums! Vi körde på en efterrätt också, och beställde den dyraste att dela på... OJ. Den var stor... Och himla god! :-D

När vi kom hem, gav Paul precis Doris middag. :-) Vi hade en kväll vid TV:n... Och jag hade ett enormt söttsug! Jag kunde inte sluta äta sötsaker... trots att jag ätit som en hel armé! Tina hade givit mig jättegod lyxchoklad från Schweiz... Mycket av den försvann i min mage... Gud så det satt rätt just den kvällen!


Mån 22/11 - 2010
Det hade blivit dags för Tina att åka hem... Vi hade haft en helt fantastisk helg, som hade känts som en hel vecka. Men everything comes to an end, och vi var båda nöjda med helgen som varit. :-) När Doris var ok, skjutsade jag Tina till tunnelbanan. Vi åkte in till stan, och jag följde Tina till tåget, där vi sa hejdå.

I stan shoppade jag Doris födelsedagspresent - tre baströjor. Hon skulle vara jättefin i dem, tänkte jag - enkelt men snyggt. :-)

När jag kom hem igen var Mary där. Jag gjorde min Creative Writing-läxa. Paul hälsade på en kortis efter jobbet. På kvällen såg vi på TV, och Strauss.


Tis 23/11 - 2010
När Doris var uppstigen och bekväm i fåtöljen, skrev jag av mina arbeten från datorn till min Creative Writing-bok, så jag kunde ha med mig mina verk, utan att ha datorn med mig.

Idag på kursen läste vi upp våra verk, nästan hela lektionen. Det tycker jag är kul - det är kul att höra andras verk, och kul att dela med sig av det egna och få feedback. Kul!

På vägen hem blev det till att handla mat...

Hemma såg jag på TV med Doris, fikade, strök... Till middag åt jag soppa... Doris nöjde sig med sina lunchmackor, och ville inte ha något annat...

Det blev en kväll vid TV:n.


Ons 24/11 - 2010
När Doris var ok i sin fåtölj, kom Mary. Jag frågade henne hur man tömde dammsugarpåsen - det hade jag försökt undersöka och komma på där innan. Mary visste - det var inte en påse man bytte, man bara tömde den... Oj, vilket bra sug det blev i dammsugaren nu! Enorm skillnad!

Jag åkte och köpte en lampa till min sänglampa, samt tejp, i den lilla närbutiken. Sedan tog jag bilen vidare mot Byers Road, där jag tänkte gå in i skivbutiken och köpa den nya Strauss-skivan som precis släppts - André Rieu's konsert i Australien. Den skulle bli en superpresent till Doris på hennes födelsedag dagen därpå! Jag hittade även Susan Boyle's nya skiva... Messade Paul för att berätta vad jag tänkte köpa, och se om vi dubbelköpte någonting... Jag visste att han nämnt Susan Boyle's skiva tidigare.

Nej, vi dubbelköpte ingenting, men han hade tänkt köpa den skivan... Men hade dåligt med tid... Jag hade redan köpt båda skivorna när hans svar kom, och vi bestämde att de skulle vara från oss båda. :-)

Tillbaka hemma gjorde jag Doris redo för att åka till tandläkaren. Vi hämtade upp Paul.

Hos tandläkaren får Doris äntligen sina nya tänder! Perfekt; då kunde hon känna sig fin i munnen på sin födelsedag! :-)

På vägen hem handlar vi gröt till Doris från Marks & Spencer, sedan skjutsar vi hem Paul, som hade mycket att hinna idag.

Hemma lagade jag pasta. Doris äter lite, men okej ändå.

På kvällen städade jag ur HELA KÖKET. Jag tog mig ett ryck, för att rensa ur alla lådorna... Jag hade satt upp ett mål - jag skulle hjälpa till att röja ut huset innan jag åkte hem. Så jag började med köket, som var i störst behov. Och vilken skillnad det blev - när skåpen tömdes, och jag organiserade det som hon hade användning för, och fick in dem i skåpen... Rummet blev väldigt mycket rymligare! Inte bara efter den lilla period vi haft med överbelamrade ytor - det var mycket öppnare än det någonsin varit. Det blev jättefint!

I vardagsrummet såg Doris på fotbollen och jublade för sig själv... Hon tyckte om det! Det trodde jag inte... Där ser man!

Paul hade sett på fotbollen hemma... Hade han vetat detta, hade han kommit över, hade han sagt! :-)

Sängdags... En stor dag imorgon... Big D skulle fylla 87 år!