Tors 11/11 - 2010Dagen då föräldrarna och morföräldrarna anlände, åt vi middag på Cottiers.
Fre 12/11 - 2010Vädret trotsade, men vi trotsade vädret! Det blev en biltur till landet. :-)
På kvällen skulle vi äta morfars födelsedagsmiddag på en fin italiensk restaurang. Redan i början kan man utläsa något lite busigt i mormors blick...
Det började hyfsat lugnt. Förutom att det vid bordet intill satt 13 högljudda Glasgow-damer.
Så det var där det tokiga började...Jag frågade efter ett annat bord, men det var inte möjligt att ordna... Vi började försöka köra viskleken för att kunna höra varandra... Och det spårade snart ur.
Sådan far, sådan dotter.
Mr. Knäppgök pekar diskret på damerna intill.
Pappa blev seriöst rädd för servitören - han var så inne i sitt pajas-skap, så han hörde inte henne komma.
De två knäppbollarna i perfekt samarbete... The worst of them all!
Pappa och mamma.
Mamma och morfar... söta som socker.
Jag och mormor.
Vi skrattade HELA kvällen.
The ladies on the other side of the table.
Jag har aldrig sett mormor skratta så mycket... Eller flumma så mycket!
Far och dotter skojar.
Pappa är överdrivet oskyldig.
Och snart satte den värsta flumm-duon igång igen!
Mamma ville ha lite vin...
... pappa tyckte inte hon hade fått tillräckligt.
Maten var underbar, men oj vad mätt man var, efter trerätters! Sedan sa vi på skämt: "Nu är det dags för pizzan!" Och detta var morfars ansiktsuttryck direkt efter den meningen, som jag lyckades fånga på bild!
Jaha, ni skojade bara...
Pappa långben.
Jag och mormor hade skojigt ihop!
Busblicken...
Pappa läser mitt födelsedagskort till morfar. Och ser inte så bra på nära håll, så det fick bli på håll.
Morfar prövar sina presenter - båda halsdukarna på en gång! Mamma virade dem runt hans hals...
Morfar med sitt paket.
Morfar funderar på att gå runt bland borden och tigga pengar.
Efter middagen softade vi lite på hotellet, innan jag var tvungen att dra mig tillbaka till huset och Doris.
Tack för en helt fantastisk dag och kväll!
Lör 13/11 - 2010Paul tog oss till vackra Luss.
Jag och underbara Paul.
Så fridfullt och vackert...
Purple ladies. :-)Tors 11/11 - 2010
Det blev en tidig uppgång - jag och Paul lämnade Glasgow för att ta oss till Edinburgh. Mamma, pappa, mormor och morfar skulle komma idag! Det betydde två bilar - Paul körde först, och jag följde efter i Dominique. Det gick jättebra - Paul var uppmärksam, och märkte han att bilar kom emellan oss, såg han till att hamna precis framför mig igen. :-)
På flygplatsen hittade vi ett te, som vi la till i den lilla påsen som morfar skulle få av Paul i födelsedagspresent. :-)
Och så kom de! Det blev ett kärt återseende - det var så roligt att se dem igen!!
Mormor och morfar åkte i min bil, och mamma och pappa åkte i Pauls. Mamma upptäckte genast att Pauls bil var skadad, och frågade om det var jag som kört den. :-p
I bilen gav jag mormor och morfar varsin present - de innehöll egentligen en present till mig - varsin bok där de skulle fylla i sin livshistoria genom att svara på frågor, och sedan ge tillbaka boken till mig. :-)
Vi skjutsade dem till hotellet, och där stannade jag kvar en stund. Vi käkade lunch på hotellrestaurangen. Jag och mamma åt en underbar örtkyckling, pappa åt Fish & Chips, och mormor och morfar åt smörgåsar.
Sedan softade vi lite på hotellrummet, jag och mormor drack varm choklad... Sedan åkte jag tillbaka till Doris för att fixa henne i ordning inför middagen - jag klippte och rengjorde hennes naglar. Hon skulle få känna sig lite fin, tyckte jag. :-)
Sedan träffades vi på Cottiers för middag. Det blev familjen, jag, Doris och Paul. Familjen tog taxi dit, och de gick runt en stund utanför innan de hittade ingången. :-) Det blev trevligt, men det är alltid hög volym inne på Cottiers, och Doris och morfar har lite svårt att höra. Men det var mysigt och vi åt både huvudrätt och efterrätt... Jag hade beställt en kycklingsallad, som de hade slängt en massa småfiskar på, så hela salladen smakade fisk! Usch, tyckte jag. :-p Men efterrätterna på Cottiers är alltid goda. :-) Jag provade äppel-crumblen med glass denna gång, den hade jag ännu inte provat... Pappa provade den mörka choklad- och apelsincheesecaken som jag rekommenderade till honom. Paul tog som vanligt Sticky Toffee pudding, han tar alltid den om han tar efterrätt. :-) Vad de andra tog minns jag inte...
Fre 12/11 - 2010
Den nya kyl/frysen skulle komma någon gång på förmiddagen, jag visste inte riktigt när... Någon var tvungen att vara där när den levererades, så det var lite svårt att veta hur dagen skulle te sig... Den var till en början lite oplanerad. Paul hade erbjudit sig att vara där så snart jag ville ut och träffa familjen, men vi visste ju ingenting vad vi skulle göra... Familjen hade tänkt shoppa någon gång i Skottland, och vi tänkte även att en utflykt idag vore trevligt... Men allt detta var inte spikat, i väntan på kyl/frysen.
När kyl/frysen kom, visade det sig att den inte fick plats i det lilla utrymmet - köksskåpet bredvid var aningens aningens för stort... Typiskt!
Familjen hörde av sig och undrade hur det gick, om de skulle in till stan och shoppa nu, i väntan på att vi var klara med köksbestyren. Jag sa att Paul skulle vara redo att komma över väldigt snart, och att de kunde ta en taxi till Doris, så att vi alla var på plats medan vi väntade, om de ville. Och då skulle de även få se hur jag bodde. :-)
Så blev det.
Pappa kollade på kyl/frysen med mig. Han var bekymrad över att det var vatten på golvet från den förra kyl/frysen, och att det var in under och bakom köksskåpet. Han tyckte det var bäst att ta bort köksskåpet, för att komma åt allt vatten. Dessutom skulle kyl/frysen få plats, och man kunde få en bättre skåpslösning...
Paul kom, och vi berättade att vi ville hjälpa honom att få bort skåpet. Han ville absolut inte att familjen skulle jobba på sin semester, och tyckte inte att det var rättvist. Vi försökte övertyga, men han insisterade. Vi borde ut och ta vår utflykt nu, menade han, innan det blev mörkt. Och så blev det.
Vi åkte ut på landet, på en vacker väg som jag hade åkt förut (den gången när Doris mådde dåligt, och blev dålig i bilen). Vi åkte upp på utkiksplatsen (där vi förra gången sett äldre par sitta i bilar och läsa tidningen). Det var regnigt och dramatiskt väder, men samtidigt fint ljus. Familjen gick ut för att kika (inte mormor dock). Mitt paraply vek sig ut och in flera gånger (se bild!)
Vi hade jätteroligt och skrattade mycket. Vi gick nära för att titta på forsen och fota... Pappa gick undan, och ropade något som jag och mamma hörde som "Kom hit med kameran"-någonting. Så vi skyndade oss dit, trodde det var något väldigt fotograferingsbart. Men det var pappa som hade gått undan för att kissa. Han hade egentligen ropat att vi INTE skulle komma dit med kameran just då... ;-)
När vi hoppade in i bilarna igen, åkte i vidare på en väg där jag INTE hade varit förut - det var vägen till Fintry, där Pauls syster Anita hade bott. Paul och Doris hade inte varit där sedan hon dog, så Paul varnade mig lite innan att de kanske inte skulle klara av att resa dit, så om jag undrade varför vi vände, så visste jag varför...
Men vi vände aldrig. Vi åkte ända till Fintry, och ända fram till huset där Anita hade bott. Paul ringde John (Anitas man), för att se om han var hemma, och för att förvarna att vi var där. Vi blev inbjudna. John tyckte det var lite jobbigt att han inte hade fått veta lite i förväg, så han hade kunnat röja lite, men vi visste ju inte själva om att vi skulle dit.
Huset var hur fint som helst, med en jättemysig trädgård på baksidan. Det var dock iskallt i huset! Man frös med ytterkläder inomhus...
Vi sa mest bara hej, vi stannade inte så länge. Slog oss ner och pratade en liten stund. Mamma kunde prata med John om foto - John hade jobbat som fotograf. Mamma frågade om han hade haft en Nikon, men han hade haft en Hasselblad... Då blev mamma lite imponerad. :-)
Sedan åkte vi hemåt igen. Vi hade planerat shopping på eftermiddagen - men först hem och fika. Jag och Paul köpte fika på Marks & Spencer på vägen hem - de hade även glutenfritt fika!
Jag sa till Paul att pappa planerade att ta ner skåpet med sina händer, utan verktyg (bristen på verktyg hade varit ett av Pauls argument), och Paul blev förskräckt, och sa att han skulle kika om han kunde hitta några i hemmet. Men han bad mig, snälla, låt inte din pappa slå ner den med händerna och skada sig!
Så efter att ha släppt av oss hemma, åkte Paul för att bl.a. försöka hitta verktyg. Pappa gick och kikade på skåpet medan han var borta. Och insåg att det var lätt att få ut utan verktyg. Så vips, så tog han bort det på kort tid.
Så när Paul kom tillbaka, var skåpet bortplockat! Han var jättetacksam.
Efter fikat, var morfar sugen på eftermiddagstupplur. Det hade blivit ganska sent, och vi skulle äta på en italiensk restaurang senare på kvällen - morfars födelsedagsmiddag. Shoppingen blev inte av idag, bestämde vi. Jag skjutsade tillbaka familjen till hotellet så de kunde vila. Jag kom senare tillbaka för födelsedagsmiddagen. Den italiska restaurangen låg precis bredvid Pond hotel, där familjen bodde. :-)
Vi fick ett bord precis bredvid 13 st kvinnor i olika åldrar, och alla pratade i munnen på varandra. Det var ett himla liv! Stackars morfar med sin hörsel rynkade koncentrerat på pannan, när han försökte följa konversationen. Det gick knappt att prata med varandra, även om man näst intill skrek.
Jag gick till en servitris och förklarade att morfar hade dålig hörsel, och om vi kunde få flytta bord... Hon beklagade och sa att alla bord var upptagna, de kunde inte göra något.
I började kändes det som att vi nästan lika gärna kunde gå hem - vi skulle få huvudvärk av att sitta där hela kvällen! Men det blev bättre... Tja, inte nödvändigtvis pga. ljudnivån...
Vi började skoja om damerna bredvid oss. Vi körde "skicka ordet" - om någon sa någonting, fick den säga till grannen, som fick säga till grannen... Vi gjorde det på ett lite fånigt sätt, och det var så det började...
När mormor sedan skulle prata om damerna, och peka lite försiktigt med fingret på näsan, då bröt det ut totalt.
Familjen var tokig!
Mormor och pappa satt bredvid varandra, och de var tokigast av alla. De var så roliga! Skojade hela tiden, med gester och skämt. Jag hängde också på, jag älskar att vara tokboll! Mamma med... Stackars morfar skämdes lite över oss... Men han hade roligt han också. :-)
Maten var helt helt helt underbar! Vi åt förrätt, varmrätt och efterrätt. Det fanns en specialmeny som erbjöd det. Och allt på den verkade ju så gudomligt gott! Och det vi till slut bestämde oss för blev vi inte besvikna på...
Jag beställde en fårostpaj med soltorkade tomater till förrätt, alla andra tror jag tog potatis och löksoppan. Till varmrätt åt jag en vegetarisk lasagne med svamp, och ruccola. De flesta andra åt biffen, och mormor valde kycklingen. Till efterrätt valde de flesta glass, men jag ville ha Creme Brulé.
Vi var så mätta efteråt - det var så mäktiga rätter, och så mycket mat... Vi skojade med morfar, och sa "Nu är det dags för pizzan!" Då gjorde han ett häpet uttryck, som jag fick med på bild! :-D
... Och vi tyckte faktiskt att damernas ljudnivå sänktes lite under kvällens gång... Kanske berodde det på att de kände sig tvungna att viska... Om knäppgökarna vid bordet intill. ;-)
Efteråt åkte vi tillbaka till hotellet, och softade lite nere i fotöljerna vid entrén, innan jag skulle åka tillbaka till Doris. Hennes kvällssällskap skulle åka hem vid kl. 23, och Doris vill inte vara ensam alls vid den tiden på dygnet. Så jag åkte hem för att byta av.
Hela dagen har varit helt fantastisk! Jag har aldrig sett mormor skratta så mycket, och flumma så mycket! Det hade inte morfar heller! ;-)
Tack för en helt underbar dag! Jag trivdes helt fantastiskt med min underbara familj... Vad glad jag är att vara släkt med dem, de är så härliga allihopa!
Lör 13/11 - 2010
Familjen kom över med sina väskor på förmiddagen, eftersom de hade checkat ut på hotellet idag. De skulle åka hem tidigt morgonen efter, men skulle sova sista natten i Edinburgh, eftersom planet gick därifrån.
Familjen anlände först efter att Doris gått upp, så att det inte skulle bli jobbigt för Doris med att vakna och ha huset fullt med folk. Det kan vara lite förvirrande. Men hon var vaken och kunde välkomna gästerna. :-)
Vi åkte till Luss - en mysig by nära Loch Lomond. Jag hade inte varit där förut - jag hade varit vid Loch Lomond, men det är ju Skottlands största Loch, så allt hade man långt ifrån sett...
Vi stannade vid vattnet, där man egentligen inte fick stanna... Paul och Doris stannade i bilen, Paul följde bara med oss ut på bryggan, men sedan stannade han vid bilarna, utifall att någon skulle be honom att flytta på dem... Vi gick upp längs gatan, bort mot en liten butik. Där blev vi bjudna på shortbread, och mormor hittade en ljussläckare som hon länge letat efter. Mormor stannade i butiken, medan vi andra vandrade ner mot ån... Där såg morfar och pappa en stor svart fisk som dåsade vid brostenen... De kastade ner sten för att få den att röra sig. Men den var en cooling, som inte rörde en fena. :-)
Då hörde vi kyrkoklockor. Jag och mamma sprang till kyrkan för att se bröllopet. Pappa och morfar var mer intresserade av fisken.
Det var en gammal Rolls Royce som stod parkerad utanför kyrkan - RIKTIGT gammal, en sådan där "första bilar som tillverkats"-bil. Den var gräddvit och helt jättehärlig. Folk kom ut ur kyrkan, och en man blåste säckpipa. Bruden och brudgummen pratade med gästerna och tog kort... Och så klev de äldre in i den fina bilen, och körde iväg! Jag blev jättesnopen - trodde den var brudparets! Men den verkade fungera som eskort åt flera, och brudparet skulle väl få åka sist, efter alla foton och alla lyckönskningar.
Jag gick tillbaka till bilarna längs kustkanten. Det var så vackert! Paul såg att jag kom och mötte upp mig. Han frågade om de hade tråkigt, men inte alls - utsikten var jättefin, och Doris hade varit ute och promenerat ända till affären - jättebra. :-) Föräldrarna kom strax efter mig, efter att ha kollat lite mer på säckpipemannen och brudparet... Vi gick in i den lilla butiken precis vid bryggan, och där fick vi ännu mer shortbreads (varma!), och snart begav vi oss tillbaka igen...
Vi skulle hinna med en kort shopping i stan. Vi hade ett mål - att hitta en ylletröja till morfar. Han hade köpt en i Skottland när han var där det året jag föddes, och mormor tyckte den började bli sliten... ;-) Vi började gå upp för Buchanan Street, och se om vi kunde hitta någon... Det såg dåligt ut - bara populära butiker, ingen gammal hederlig ylletröja till salu... Sedan fick vi napp! Vi gick in i en liten skotsk butik, där de sålde skotska kläder och saker, och vi hittade fina ylletröjor en trappa ner. Vi stod alla och tog fram tröjor, gav våra åsikter till morfar, och hjälpte till. Det blev två ylletröjor köpta - till inte alls dåligt pris! :-)
Sedan var alla vrålhungriga - vi hade ju inte ätit sedan frukost! Vi hade ingen energi, och ville bara hitta ett matställe så snart som möjligt. Paul hade rekommenderat en restaurang, och vi trodde att vi hittat dit... Och upptäckte att det verkade vara ett hotell! Vi ringde Paul - vi var på fel ställe, vi skulle till andra hörnet av Georges Square! Så vi hittade dit till slut - men det var proppfullt, och ljudnivån var hög... Så vi gav upp det direkt.
På andra sidan gatan såg vi en trevlig italiensk restaurang, så vi körde på den! Vi fick ett bord, men det var bara ledigt i mindre än en timme, sedan var det bokat. Vi tog det - vad som helst för mat nu! Men vi blev inte besvikna - de hade jättegod mat. :-)
Innan maten kom, gick jag och pappa ut för att möta Paul vid George Square; han var snäll och körde in familjens väskor till stan, så vi hade sluppit att släpa på dem i stan. Paul framförde sina hälsningar till resten av familjen via pappa, och vi gick tillbaka upp till restaurangen, där vi strax fick maten...
Morfar åt en kyckling med ris, jag tror mamma åt det med... Jag ville ha pasta, och hittade en med allt gott man kan tänka sig. Pappa åt en burgare, och mormor valde Fish & Chips, som stod som förrätt... Och det var inte alls Fish & Chips! Det såg ut som köttbullar med tacoskal eller något sådant... Lite besvikelse, mormor hade nog tänkt pröva den mer klassiska Fish & Chips.
Hela dagen hade varit lite rush rush rush, och när vi lämnade restaurangen, kollade vi efter taxi. Familjen planerade att ta taxi till Edinburgh. Vi stannade en och frågade priset för att åka till Edinburgh. Det var dyrare än det vi hade hört av en annan taxi, och vi märkte också på taxichauffören att han inte hade lust att åka ända till Edinburgh. Så det blev att jag norpade den taxin, och åkte hem till Highfield Drive med den - det blev ett snabbt farväl där på gatan.
När jag kom hem, hade jag och Doris som vanligt en lugn kväll framför TV:n, och vi såg på X-factor. När jag sedan gick och lade mig, såg jag att jag hade fått ett mess på min svenska telefon (som jag aldrig hade med mig där, eftersom batterierna inte ens höll i en dag). Det var Charlotta, den svenska au pairen, som sa att hon och Erna (en norsk au pair) var i Glasgow i helgen, och undrade om vi kunde träffas den lördagen, som just hade passerat... Synd att jag inte såg det innan! Men jag hade förstås varit upptagen med min familj hela dagen. Jag messade tillbaka och frågade om vi kunde ses dagen efter istället, på söndagen, och om de var kvar i Glasgow då.
Det var de, hela dagen, så det blev en lunchdate! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar