Tandläkare och lunchträff

På måndagen hade jag tandläkartid kl. 14.45. Paul bad mig att hämta upp honom lite innan, redan vid halv två - det var lite saker han ville hinna innan dess. Mary, som kommer varje måndag och onsdag mellan ca. 13-15 (men som brukar komma redan kl. 12), skulle hålla Doris sällskap en stund, så att hon inte skulle känna sig ensam alltför länge.

Jag hämtade upp Paul, och han såg hemlighetsfull ut, och sa att vi skulle på ett "secret mission". Top secret. Han fick inte säga vad det var. Det var en sak enbart han fick veta, det hade att göra med ett avtal med the government.

Vi skulle lämna Maureens mobil till hennes jobb. Asch, han försade sig! Nu är vi ju två som vet... Eller tre. Men ingen annan. Kan fungera ändå!

Framme vid Maureens jobb, fick vi vänta länge på Maureen. Paul hade inte hennes nummer till kontoret i sin mobil, och hon svarade inte på mobilen (duh...). Hur skulle vi nå henne? Mysterium... Till slut kom hon ner, och tog emot mobilen. Hon mådde inte så bra, så jag blev nobbad på kramen.

Jag noterade att en man stod och rökte bredvid oss när Paul lämnade över mobilen. Jag viskade till honom att han hade sett vårt hemliga uppdrag. "We must eliminate him!" viskade Paul tillbaka.

Som tur var för mannen, så gjorde vi inte det. Vi åkte till tandläkaren istället. Jag skulle göra en läskig U-sväng på en trafikerad gata för att komma runt. Det gick inte bra. Men till sist löste vi det. :-)

Regnet var ihärdigt. Jag och Paul var tvungna att parkera en bit från gatan, och promenera sista biten, och gå över en trafikerad gata. Vi hade bara ett litet paraply, så vi kunde inte undvika att bli blöta. Paul tyckte vädret var "uääsch". Han lärde mig ett skotskt uttryck för det, som jag glömt i skrivande stund. Måste fråga om det.

Tandläkaren hette Taco. Vilket namn. Han var ung och trevlig och tydlig. Han ritade upp för mig på en servett vad som hänt. Mitt tandkött har glidit ner en bit och blottat en bit av tanden där det inte finns emalj, och det är därför det ilar. Jag fick en tandkräm. Och det var det - inte så mycket mer att göra. Jag hoppas det hjälper. (Annars tycker Doris att jag ska dra ut den, och få fejk-tänder som hon!)

Vi hade planerat att åka ut till något vackert ställe på landet och äta middag. Men regnet ville inte sluta, och Paul trodde inte Doris skulle vilja gå ut i det vädret. Så det blev middag på Cottiers - Pauls favoritmatställe, som ligger precis utanför hans hus. Jag och Paul åt Fish and chips, och det var riktigt gott. :-) Doris åt några skedar soppa - hon har sällan aptit. Men så länge hon får i sig något annat än enbart kakor och smörgåsar, är jag nöjd. :-) Lite variation är bra. :-)

På tisdagen åkte vi till sportcentret på eftermiddagen. Paul och Doris satt och läste tidningar i caféet, och jag simmade. Jag får inte i närheten så mycket träning här som jag brukar, och jag mår så bra när jag väl får det! Paul säger att jag strålar. :-)

Efteråt köpte jag en fruktdrink. Fruktdrinkarna har ökat i popularitet i Skottland - delvis för att de är ett alternativ för de som inte dricker alkohol. Men man dricker det även i andra sammanhang. Min hette "Night vision", och innehöll helt enkelt juicen av pressad apelsin, morot och ingefära. Den var konstig, men inte äcklig!

Hemma igen installerade vi Doris vid teven med allt som hon behövde, och sedan gick jag och Paul till puben en kortis, för att diskutera viktiga detaljer om Victors ankomst på fredag, och om Doris. Vi gick till den pub där hans pappa hade jobbat, och där han själv jobbat som ung. Det är en vacker, skotsk pub, med historiska detaljer. Det finns färgat glas, som berättar historier, och Paul berättade att det inne på herrarnas pissoar fanns historien om hur engelsmännen drev ut skottarna ur höglanden, för att göra rum för boskap. Sedan fanns bilder på dessa mäns huvuden i pissoaren, så man kunde pissa på dem, när man läst historien. :-)

Jag fick äntligen bjuda Paul på en dricka (han ska alltid betala för allting, och han hade lovat att jag skulle få bjuda tillbaka någon gång). Det kändes bra, och ett litet steg närmare rättvisa. :-)

Jag och Paul hann diskutera våra tre "måste-diskutera-punkter", och hann även med annat (vi får akta oss så vi inte glider över på FÖR mycket annat, men vi skötte oss bra). :-) Jag var tillbaka hos Doris efter ca 2,5 timmar (och vi hade sagt en timme - vi var duktiga för att vara Paul och jag!)

Idag, onsdag, skulle jag få tillfälle att träffa Pauls vänner på en lunch på Cottiers. Det var en fantastisk sommardag, men solsken och värme! Jag var på plats kl. 12, och jag var först! Sedan kom Paul ut från sitt hus. Sedan kom Connie gående.

Connie är 22 år, precis som jag. Hon har jobbat på Pauls jobb, först som en praktikant, men eftersom hon var så duktig, har hon jobbat där i fler omgångar. Hon är smart, jobbar hårt, och målar på fritiden. Hon har pluggat på collage 2 ggr, men inte hittat rätt - nästa vecka ska hon börja på en film- och medialinje. Jag håller tummarna för henne!

Nere på Cottiers träffade vi Stephanie och Stephanie. Båda har jobbat/jobbar med Paul. Ena Stephanie har nyligen fått barn - lilla Kate - och hon var med. Jättesött och lugnt barn. :-)

Vi började med att sitta ute. En kort sekund tänkte jag på getingarna, men sköt undan det. Och de störde mig inte alls så mycket som jag trodde. De kunde cirkla runt bordet, utan att jag flamsade. På sin höjd viftade jag bort dem, när de var precis runt mig. Progress!

Men Stephanie (utan barn) var chef (hon jobbar med Pauls jobb nu när han är sjukskriven) och bestämde att det var dags att gå in, att det inte var "pleasant".

Vi går ofta till Cottiers i den här familjen, men allt är gott, och jag har mycket kvar att prova! Idag provade jag Spicy choritzo med Tomato Linguini. Det var gott, som allt annat har varit där hittills!

Ett annat plus med Cottiers är att byggnaden är så mysig - den är folklig, och är en del av en gammal kyrka.

Efter lunchen sa vi hejdå till Stephanie och Stephanie, och jag skjutsade Paul och Connie till en liten bilhandlare som Paul kände till - Connie fick sitt körkort samma dag som jag klarade mitt skotska körkort, och var på jakt efter bil. Paul kände två bröder som jobbat i verkstad och med att sälja bilar i över 30 år, och han visste att de gjorde ett bra jobb, och var ärliga. Så vi kikade där. Connie hittade en bil som hon funderar på att köpa - också en ford fiesta, som vår Dominique (inte jag som döpt den). :-)

Efter att ha skjutsat Connie så att hon lätt kunde ta sig till tåget, åkte jag och Paul hem till hans hus. Vi började med att kolla upp hotell, där jag och Victor kunde bo på lördag, i Edinburgh. Vi hann inte klart förrän vi insåg att det blev parkeringsförbud där Dominique stod parkerad, så vi åkte hem till Doris och fortsatte där. Och Paul passade på att fråga Doris (när jag smög upp på övervåningen) om Victor kunde sova här på fredag. Inga problem, som väntat. :-)

Vi skjutsade hem Paul lite senare, och Doris ville följa med in i bilen. :-) Bra för henne att komma ut! På vägen hem köpte jag lite nödvändiga saker, och en tidning till henne. :-)

Hemma ville hon ha mackor och te. Hon sa att hon var utsvulten, och glömde bort det, så hon upprepade det ca sju gånger den kvällen - jag hade fullt sjå med att hinna ge henne mackor, innan hon hann upprepa sig. ;-) Det var bra - hon har aldrig ätit så bra - tre korvbröd med skinka på. :-D Hon är så söt, min lilla drama-queen! :-)

På kvällen strök jag i vardagsrummet. Det visade sig vara bra, eftersom jag då var ett närvarande sällskap för Doris, men samtidigt fick hushållssysslor gjorda. :-)

Imorgon har jag ingenting speciellt inbokat. Vi får se vad dagen har att ge. :-)