Efter att Doris gått upp, fått sin gröt, placerat sig vid tv:n med te och kaka, så kunde jag planera min dag med Paul. Jag skulle till Ikea med Emma och Fabian, och efter det skulle jag skjutsa Doris och Paul till gudstjänsten. Men jag hade ingen bensin i bilen!
Vi gjorde såhär att jag hämtade upp Paul, och han visade hur man körde till kyrkan. Vid kyrkan ringde Emma. 40 minuter senare skulle bussen till Ikea gå från city. Det skulle bli tight, det förstod jag. Men det var bara att ta det lugnt, och skynda sig efter bästa förmåga.
Bilen behövde desperat tankas, så det gick inte att hoppa över. Stackars Paul var så stressad för min skull. Och så frustrerad över att han inte kan köra bil än - annars hade det inte varit några problem, han hade kunnat skjutsa mig direkt till stan.
Tillbaka vid Pauls hus, hade jag bara 15 minuter på mig innan bussen skulle gå från innerstan. Jag skulle inte hinna om jag tog tunnelbanan, pga. gångavstånden som följde. Och det fungerade inte heller att ta bussen - den gick tio minuter senare, dvs. 5 min innan bussen i innerstan AVGÅR.
Paul placerade mig i en taxi och gav mig pengar. Han insisterade. Han är för snäll och generös!
Jag träffade upp Emma och Fabian den tid då bussen faktiskt skulle avgå. Och vi fick vandra en bra bit uppåt gatan, för att försöka hitta busstationen. Det är kört, tänkte jag. Men när vi hittade gatan, såg vi bussen stå där! En kort språngmarsch, så var vi plötsligt på bussen! Vi var en kvart sena. Men det var tydligen bussen också. :-)
Men vilken seg buss! Det tog över en timme att nå slutstationen! Och jag som skulle tillbaka tidigt, eftersom Doris tar sådan tid på sig att göra sig iordning för mässan. Vi var vid ändstationen 15.30. Och jag skulle ta bussen tillbaka 16.04. Att gå till Ikea tog 10 minuter. Så jag hade tio minuter på mig att gotta mig i Ikeashoppen. De tio minuterna var absolut värt resan! Jag plockade saker från hyllorna, utropade saker som "Åh, cocosbollar, åh, lingonsylt, åh, havreflarn, ÅH ÅH ÅH!" Jag var helt facinerad av att se svenska varor, och sprang runt i extas, sjungande "Sverige Sverige älskade vän". Knäppgök.
Sedan tillbaka till bussen, och såg till att ta en snabbuss tillbaka, som bara tog en halvtimme.
Och vid min tunnelbanestation, såg jag äntligen till att posta min brevröst till valet, och ett vykort till mormor ocr morfar. :-)
Det blev knappt med tiden trots allt - jag var vid Pauls hus (där jag skulle hämta bilen) 17.02 - och jag skulle åka från Doris stax efter kvart över hade jag tänkt, eftersom hon tar sådan tid på sig.
Jag ringde Paul och bad honom ringa och förbereda henne mentalt på att vi skulle åka snart, och be henne få i sig någonting, så att hon inte skulle vara hungrig, och komma på att hon vill ha te och smörgås precis när vi skulle åka.
När jag kom hem hade hon fixat sig fika - skönt, då kunde jag fokusera på att kasta i mig någonting innan mässan. Jag sa till henne, när hon hade ätit klart, "vi ska gå om fem minuter Doris. Behöver du gå på toaletten innan vi går?" "Nej", svarade hon, "jag behöver inte gå."
Fem minuter senare: "Doris, nu ska vi gå till mässan". Doris: "Jag ska bara gå på toaletten, om du inte misstycker till det..."
Åh nej... det projektet tar 5-10 minuter. :-p
Vi kom ut till bilen. Jag körde faktiskt för en gångs skull enligt hastighetsbegränsningarna (annars kör jag långsammare). Och vi lyckades nå kyrkan till slut, om än 5 minuter efter planerad tid. Vår parkeringsplats, precis utanför kyrkan (där vi planerat att stå), fanns kvar! Yes!
Paul kom strax efter, han hade fått skjuts av Maureen. Och sedan började mässan. Jag kände mig ganska obekväm, eftersom jag inte visste hur jag skulle beté mig. Jag har aldrig varit på en katolsk mässa förut, och försökte på helspänn härma varje rörelse som den övriga församlingen gjorde. Det som kändes lite extra läskigt var att jag stod mitt emellan Doris och Paul, och de inte kunde stå upp. Det kändes verkligen som om jag stod ensam, och jag kunde inte fråga dem om jag gjorde rätt.
Mässan var kort - inte mer än 45 minuter. Och inte så högtravande - prästen pratade modernt och som om han pratade med vänner. Ganska trevligt. Men jag passade inte riktigt in.
Efter att ha skjutsat hem Paul, åkte jag och Doris hem till oss. Vi fikade framför tv:n, sedan smet jag upp två timmar för att skypa med Victor och mamma, och svara på mail. Jag tror det är en bra sak att göra - då slipper jag fixa allt med datorn efter kl. 12, och då är dessutom ingen inne på skype. Och två timmar klarar Doris, eftersom jag sitter med henne sedan resten av kvällen. Bra grej att göra!
Idag är det måndag igen. Jag ska till tandläkaren och kolla upp mina ilningar som inte vill ge sig. Sedan, om vädret inte är för förskräckligt, ska vi ta en biltur bort till ett fint ställe och fika eller äta något. Vi får se vad dagen har att ge! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar